Fredag 1 juli 2022

Är vi beroende av långsam politik?

EU:s beslut om att stoppa rysk olja efter flera veckors tvistande i tisdags kommer på ett eller annat sätt komma ned till nivån där varje invånare kommer att bli inblandad. Det är dock en stark signal från EU att det nu får vara nog.

Vad kriget har lärt oss förutom att det mänskliga lidandet och hur grymt och hänsynslöst ett brott mot de mänskliga kan vara, så är det hur Ukraina och Ryssland har påverkat alla flöden som världen är beroende av i insatsvaror.

Allt som vi gör som vi tar som en självklarhet när vi startar en diskmaskin eller kör till jobbet, grundar sig i att det finns energi. I det här fallet så är oljan central för att EU ska kunna fungera. Trots flera års arbete och en tung byråkrati och politiska beslut i bland annat ”the green deal” har vår omställning för att bli mindre beroende av oljan misslyckats fatalt. Vi är fortfarande i en rävsax kring hur vi skall kunna klara oss utan den. Alternativa energikällor har vi, men fokuset har varit allt för lågt på flera olika lösningar och stöttning för dom som vill gå vidare med idéer på lösningar. Det får vi betala för nu.

Vi har en historia kring att politiken, framför allt på EU-nivå går långsamt och är nästan dags att börja om från början med förhandlingar när den väl implementeras. Jag kommer ihåg alla långa möten kring tvärvillkoren för jordbruket under min tid i Bryssel, där ideologi blandas med praktiska utmaningar på hur ett regelverk, som sidan ska lämna utrymme för nationella anpassningar och en gemensam syn på hur reglerna skall följas.

I fredstider är det alltid lätt att sätta ihop en vision mot ett gemensamt mål. Det är desto svårare att hålla ihop löften i en globaliserad värld när omvärlden skakar. Att alla länder ser om sitt eget hus är inget konstigt, när tryggheten i samarbeten vacklar och nya riktningar i nya allianser skapas. Vem har man, vem har man inte?

Hemma i Sverige kommer vi ha en upptakt inom de närmsta månaderna inför valet. Jag hoppas att vi släpper fokus kring den personifierade politiken och fokuserar på hur vi ska bygga ett Sverige som är något att räkna med på den globala spelplanen trots vår storlek. Ändå kan jag inte låta bli att tänka på att vi idag inte kan garantera på alla plan för vår egen befolkning, vad det gäller exempelvis matförsörjningen. Det förväntade stödpaketet ryktas det om att utbetalningarna inte kommer förrän början på nästa år. Det kan vara för sent för många.

Jag sätter stor tilltro nu på våra lokala politiker som verkligen kommer att få se vad som händer i gräsroten där all försörjning och förutsättningarna för omställningarna är. Det är också lokala politiker som kan hjälpa till att pusha uppåt i rikspolitiken.

Årets val kommer till syvende och sist handla om trygghet. Trygghet kring vår försörjning. Nu har vi ingen tid mer att förlora.

Det är viktigt att våra vallöften inte blir en pappersprodukt som är långdragen och svår att följa upp. Framtiden är svår att sia om, till exempel när det gäller energifrågan, därför behöver vi bli mer flexibla kring vilka av våra valfrågor som är viktigast för medborgaren. Annars väntar en ännu mer osäker framtid.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.