Lördag 17 november 2018

Avdrag för landsbygdsbor

Under tidigt 1980-tal förde Sveriges lantbrukare en ojämn kamp med allt från dåvarande regering till LO och Industriförbundet.

Dessutom var allmänhetens förtroende för bönderna mycket låg. De anklagades bland annat för att leverera mat av bristfällig kvalitet, använda för mycket bekämpningsmedel och ha en dålig djurhållning. Böndernas förtroendekapital hos svenska folket var så lågt att det enda kommunikativa positiva värde som LRF kunde klamra sig fast vid, var svenska folkets uppskattning av ”öppna landskap” och lantbrukets betydelse för det. Allt enligt LRF:s egen historiebeskrivning.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) gjorde ett radikalt grepp. Tillsammans med reklambyrån Hall & Cederquist bestämde LRF sig för att vända på attityderna mot lantbrukare och landsbygd. Resultatet blev en reklamkampanj som blev flerfaldigt prisbelönad. Och framför allt ledde kampanjen till en ny attityd till den gröna näringens betydelse.

Den mest uppmärksammade delen i kampanjen var 1988 års annonser med det vassa budskapet;  ”Idag finns det femton utrotningshotade arter i Sveriges natur. En av dem bär keps”. 

Idag är attityderna helt annorlunda. Svenska folkets förtroende för såväl lantbrukare som den svenska livsmedelsproduktionen är hög.

Och efter den katastrofalt torra sommaren vi nyss upplevt, så har det blivit än mer uppenbart att vi alla är starkt beroende av en fungerande livsmedelsproduktion.

Förutsättningen för det är en levande landsbygd. Men i den frågan är det mycket tyst i valrörelsen.  De växande klyftorna mellan stad och land ignoreras mer eller mindre.

Det finns undantag.

Stefan Löfven lyfte frågorna i sitt tal i Almedalen – men utan att precisera tydliga åtgärder för stärkt service på landsbygden.

De senaste veckorna har centerledaren Annie Lööf försökt lyfta in frågorna i debatten. I Lööfs åtgärdspaket finns förslag som inspirerats av vårt grannland i väster.

Norge har lyckats behålla en bättre servicenivå på småorter och i glesbygd. Det är bra att Centerpartiet nu tar efter förslag som exempelvis att för nyutexaminerade akademiker kunna göra en snabbare avskrivning av sina studieskulder, om man väljer att arbeta i glesare befolkade delar av landet. I Sverige handlar det i centerförslaget om Norrlands inlandskommuner. Detta är ett sätt att underlätta rekrytering av läkare, tandläkare, sjuksköterskor, jurister, lärare med flera, som väljer att bo i våra mest utsatta kommuner.

Nyligen presenterade Centerpartiet också att man vill införa ett landsbygdsavdrag för människor på landsbygden som är med i de samfällighetsföreningar som många gånger säkerställer service på landsbygden. Det kan handla om vägar, vatten & avlopp, gatlysen, energianläggningar, lekplatser, badplatser och båtbryggor.

Enligt förslaget så ska medlemmar i dessa föreningar, och som bor på landsbygden, kunna göra avdrag på avgiften till samfälligheter med 50 procent upp till ett tak på 3000 kronor.

Landsbygden drivs i stor utsträckning av olika föreningar och ideella krafter. Det är klokt att på detta sätt värdesätta detta engagemang. Särskilt när det offentliga inte kan, eller vill, prioritera service för de människor som bor på landsbygden.

Förslaget är i högsta grad rimligt också ur ett rättviseperspektiv. Människor tvingas helt enkelt till högre kostnader för att uppnå del av den service som för andra är självklar i kommuncentra och större städer. Kan staten jämna ut dessa kostnadsskillnader, är det bra.

 

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.