Måndag 22 oktober 2018

Baksmälla i riksdagen

Så faller då blockpolitiken samman inför öppen ridå.

Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor har nu åter bekräftat att hennes parti är beredd att samarbeta med Sverigedemokraterna om regeringsmakten. Moderaterna kommer följa efter. Därmed bryts alliansen med mittenpartierna. Om den ens har existerat under senaste mandatperioden.

Därmed formas också de nya linjerna för framtidens politiska samarbeten; Högerblocket bestående av M, KD och SD. De två vänsterpartierna S och V. Samt de socialliberala och gröna mittenpartierna; C, L och MP.

Inför detta scenario växer oron i näringslivet. Å ena sidan varnar 41 näringslivstoppar i en gemensam debattartikel i veckan för ett växande inflytande för Sverigedemokraterna. De konstaterar att ”det svenska näringslivets framgångar bygger på öppenhet, mångfald och globalisering – inte på kortsiktighet och pragmatism”. Så är det.

Men det finns också andra företrädare för svenskt näringsliv som välkomnar ett samarbete mellan allianspartierna och SD. Se till sakfrågorna, skriver ledarskribenten på Dagens Industri i veckan. Hans budskap är att inte bry sig om de grundläggande värderingarna i politiken.

Men det är just de grundläggande värderingarna och ideologierna som gör varje samarbete mellan liberaler och högernationalistiska populister omöjligt.

SD:s gruppledare Mattias Karlsson skrev, dagen efter valet, till sina partifunktionärer att det ”inte finns tid för att vila eller att sörja brustna illusioner och förhoppningar”. Han beskrev Sverige som ett land ockuperat av främmande stater och utländska fogdar; att vi står ensamma mot en samlad styrka av Europas stormakter. Men att ”ödet” utsett Sverigedemokraterna – ”en liten skara patrioter” – att föra kampen. SD-ledaren skriver ”Vi har inte valt det här, men våra motståndare har på riktigt tvingat in oss i en existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad. Det finns bara två val, seger eller död”.

Detta uttalande har partiledaren Jimmie Åkesson instämt i. Inte undra på att centerledaren Annie Lööf blir rasande när dessa högernationalister delar upp våra medborgare i vilka ”som passar in här” och vilka som är, och vilka som inte är, svenskar. Europas historia lär oss var detta ideologiska sluttande plan slutar någonstans.

Nu är statsministern avsatt och nu inträder eftertankens kranka blekhet i riksdagen. För huvudfrågan är fortfarande: hur ska landet ledas och regeras.

Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson förhoppning om en ny överenskommelse där S släpper fram allianspolitik är politiskt tramsigt. Samma partier punkterade den förra decemberöverenskommelsen som försökte få stabilitet i en rörig parlamentarisk situation. Varför ska S ens tänka tanken att stödja en moderatledd ministär, som dessutom är mindre än de rödgröna?

Ulf Kristersson kommer tvingas söka stöd hos SD, vilket är precis vad majoriteten av hans egna väljare vill. En sådan regering skulle inte bli långvarig.

Alternativet är ett ansvarsfullt samarbete mellan S, C, L och MP.

Det finns inte några politiska sakfrågor som skulle vara oöverstigliga hinder för ett sådant mittensamarbete.

Och vad som är viktigast; nationen Sverige behöver detta.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.
  • vastaspojken

    I sak har Per G. helt rätt. En regering S, C, L och Mp (167 mandat) har visserligen inte egen majoritet, men skulle förmodligen aldrig röstas bort tack vare Vänsterpartiet som har 28 mandat. Övriga (M, Kd och Sd) har 154. Vid en förtroendeomröstning räcker det med att V lägger ner sina röster. Problemet är att Annie Lööf har agiterat så hårt mot S och Löfven i valrörelsen att hon kommer att få svårt att backa.Svekdebatten hotar? Ska vi få en ny regering måste några av politikernas löften svikas!