Måndag 16 juli 2018

Blockerande politik?

SOM-institutet vid Göteborgs universitet gör, sedan 1986, nationella studier över hur det svenska folket ser på samhälle, opinion och media.

Den visar i år att hela fyra av tio (39 procent) önskar sig en blocköverskridande regering. Tio procent vill se en rödgrön regering, 13 procent en alliansregering och sex procent en socialdemokratisk regering.

De 39 procent som vill se en blocköverskridande regering kan jämföras med motsvarande mätning valåret 2010, då 13 procent ville se en blocköverskridande regering. Det handlar om en flerårig markant uppgång.

Väljarna är inte dumma. De ser konsekvenserna av en allt mer skakig politisk situation på riksplan. De förväntar sig långsiktighet och någorlunda stabilitet – grundat på brett förankrade värderingar som säkerställer såväl bra ekonomi som ett väl fungerande välfärdssamhälle.

De väljare som vill kasta ut Sverige i osäkerhet och instabilitet är få. De populister som skriker mest om hur illa det är ställt i Sverige, är uppenbart de som medborgarna inte vill se i framtida regeringskonstellationer.

En växande andel av svenska folket upplever att det allmänt sett går år rätt håll för Sverige, enligt SOM. Det gäller även synen på utvecklingen av den personliga ekonomin. 76 procent uppger att de är nöjda med den svenska demokratin – vilket också är en växande andel. Generellt sett får samhällsinstitutionerna höga värden. Även förtroendet för svenska politiker ökar.

Bilden av en hård nationell blockpolitik omhuldas på flera partiers riksdagskanslier. Men samma riksdag spottar numer ut sig gemensamma blocköverskridande uppgörelser på löpande band. Senast om hanteringen om ensamkommande afghanska ungdomar liksom om förbud mot uranbrytning. I dessa fall har Centerpartiet gjort upp med regeringen. Partiet återfinns numer i de flesta blocköverskridande uppgörelser som gjorts i riksdagen.

Idag finns det en lång lista med breda långsiktiga uppgörelser inom principiellt viktiga politiska ämnesområden. Som försvarspolitiken, pensionerna, livsmedelspolitiken, energiöverenskommelsen, vattendirektivet, migrationspolitiken med mera.

Väljare ställer sig naturligtvis frågan – om partier kan göra uppgörelser inom dessa tunga områden, kan det väl knappast vara oöverstigliga hinder för att göra upp inom fler områden? Det är ganska logiskt. Speciellt i en tid när starka krafter vill så splittring, göda misstro och piska fram hatstämningar i landet.

Det finns en klassiskt tragisk replik som fångar den introverta blockpolitiken på ett tydligt sätt. Det var när dåvarande nyvalde centerledaren Lennart Daleus i nyhetssändning fick frågan; Hur ska den centerväljare rösta, som vill ha en blocköverskridande regering? Den starkt borgerligt förankrade Daleus svarade då; ja, väljaren ska i varje fall inte rösta på Centerpartiet!

Frågan kvarstår dock för de socialliberala mittenpartierna Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de Gröna; Vad säger de till dessa väljare?

För de är inte få – i Centerpartiet är det hälften som vill se uppgörelser över blockgränsen efter valet.

 

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.
  • vastaspojken

    Per G. är inte bara en god analytiker, han är även en lysande skribent! Konstaterandet att C, L och Mp borde vara positiva till att blockgränsen bryts upp har dock en hake. Hur ställer sig C till ett samarbete med Mp? C vill framstå som Alliansens eget miljöparti och ser kanske av tradition Mp som en rival, en motståndare? Ett exempel är den av Mp lanserade skatten på flygresor som C agiterar starkt emot! Problemet kanske löser sig av sig självt om Mp åker ut? Ska Sd hållas borta från politiskt inflytande måste blocktänket bort! Där har Per G. helt rätt!

  • Inger Berglund

    Jag håller med om att Per G är en lysande debattör,Jag vill hur som helst lyfta ett varningens finger. Vi måste minnas vad som hände i USA för drygt 1 år sen där alla vaknade upp dagen efter valet och hade Trumph som president. Kan man lita på tex Ulf K i moderaterna? Var KD står är ju solklart de skulle säkert kunna regera med SD. Ponera att SD får 27 procent och Moderaterna 25 vilket absolut inte är en omöjlighet, Jag är inte säker Ulf K säger nej till SD’s inviter vid en ensam majoritet SD och M. I den senaste partiledardebatten handlade ju det mesta om migration och invandring vilket M står relativt nära SD. Sen om man sedan lägger till att inte alla medger att de röstar på SD i valundersökningar så har vi all anledning att vara väldigt stressade för SD’s stigande siffror i opinionen