Onsdag 11 december 2019

Bromsklossar i miljöpolitiken

I EU-valet står miljön i centrum. De mycket allvarliga klimatförändringarna är en av Europas och världens stora utmaningar. Liksom hur vårt samhälle i framtiden ska kunna bygga på resurshushållning, och långsiktig hållbarhet.

När Naturskyddsföreningen nyligen listade hur de svenska politiska partierna hanterat miljöfrågorna i Europaparlamentet var det tre partier som negativt stack ut i jämförelsen. Det var Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna.

Naturskyddsföreningens sammanfattning av Sverigedemokraternas miljöengagemang i EU är att partiet ”gör lika lite som de lovar”. De ställer sig egentligen inte bakom några förslag inom klimatpolitiken.

Sverigedemokraterna delar, symptomatiskt, den sista platsen i Naturskyddsföreningen ranking med Kristdemokraterna. KD får dåligt miljöbetyg och ”har mycket att bevisa”.

Omdömet om Moderaterna är inte särskilt mycket bättre. Partiet har inte lagt en enda bra miljöröst i de klimatrelaterade omröstningar som Naturskyddsföreningen har granskat.

Naturskyddsföreningen har självfallet en del kritiska synpunkter på övriga partier. Men just dessa tre högerpartier sticker ut. De har inte visat något påtagligt engagemang för klimat- och miljöpolitiken i Europaparlamentet.

Är det en tillfällighet att just dessa tre partier några veckor före valet försöker göra kärnkraften till en huvudfråga i Europavalet? Naturligtvis inte.

Plötsligt ska kärnkraftsindustrin rädda klimatet och miljön. Det är ingen hejd på vad vi skattebetalare ska betala för att hjälpa storbolagen att få lönsamhet i dessa gigantiska projekt. Kristdemokraterna ser kärnkraften som ett praktexempel på område där EU ska bestämma mer. Sverigedemokraternas partiledare säger sig hellre vilja satsa på nya kärnkraftverk på andra sidan Östersjön i Polen än aktiva miljöåtgärder i Sverige. Moderaterna vill se utökad kärnkraftsforskning i EU.

Det är antagligen bara en tidsfråga innan partiernas energipolitiska företrädare tar bladet från munnen och också öppet uttalar sitt stöd för att bryta uran i Sverige och Västergötland. Detta vore inte heller ologiskt eftersom kärnkraften förutsätter att man gräver upp uranet någonstans. Hittills drabbar denna smutsiga gruvdrift områden där ursprungsbefolkningar drabbas, i såväl Kanada som Australien och Namibia.

Idéen att (istället för förnybara energikällor) klara världens energiförsörjning genom att gräva upp olja, kol, gas och uran är i längden helt omöjlig. Dels handlar det om ändliga resurser. Dels är dessa  energislag förenade med enorma miljöproblem. Och för kärnkraften dessutom enorma risker i 100 000-tals år.

Debatten är ett partipolitiskt spel för att dölja att SD, KD och M är mycket tomhänta när det gäller miljö- och klimatpolitik i Europaparlamentet. Det är möjligt att partierna kommer bli mer aktiva och pådrivande i framtiden – men mycket lite talar för det.

Europa, och världen, behöver ett EU som går före med en offensiv politik för klimatet och miljön.

Det Europa minst av allt behöver; är politiska bromsklossar som backar in i framtiden.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.
  • vastaspojken

    Kärnkraftsdebatten är märklig. Den handlar bara om hur många reaktorer vi ska ha och hur länge de ska köras. Inget om hela processen. Per G. påpekar helt riktigt att uran måste grävas upp någonstans med förödande konsekvenser för miljön. Förvaringen av det utbrända bränslet drabbar generationer efter oss under hundratusentals år! En tidsperiod omöjlig att överblicka! M, Kd och Sd kommer undan alldeles för lätt. De måste avkrävas besked om hela bränslecykeln!