Onsdag 2 december 2020

Dags att förnya och anpassa arbetsmarknadens regler  

Den 20 december 1938 slöts det så kallade Saltsjöbadsavtalet som la grunden för det som kallas ”Den svenska modellen”. Vilken bygger på att fackförbunden och arbetsgivarorganisationerna gemensamt tar ansvar för att utveckla de regler som ska gälla på svenska arbetsmarknaden. I mångt och mycket har den svenska modellen tjänat svensk ekonomi och arbetsmarknad, men med en arbetsmarknad i en allt snabbare förändring behöver regelverk anpassas utifrån dagens och morgondagens krav.

En av de viktigare punkterna i januariavtalet mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna och som möjliggjorde att partierna släppte fram Stefan Löven som statsminister var frågan om en modernisering av arbetsrätten.  Citat ur januariavtalet: ”Arbetsrätten ska ge företagen flexibilitet och skydda den enskilde arbetstagaren mot godtyckliga uppsägningar. Lagen om anställningsskydd ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna.” En utredning tillsattes som har lämnat förslag på hur detta ska ske, där utredningen också fick särskilt ansvar att beakta citat: ”de små och medelstora företagens behov av flexibilitet”. Samtidigt var man i januariavtalet överens om att om arbetsmarknadens parter når en uppgörelse med samma innebörd så ska i stället regeringen lägga förslag i linje med parternas överenskommelse.  I annat fall genomförs utredningens förslag senast 2021.

Efter att parterna haft en andra förhandlingsomgång står det klart att LO inte ställer sig bakom ett förslag till uppgörelse, vilket är beklagligt, medan PTK som företräder privattjänstemännen och Svenskt Näringsliv deklarerade att de var överens. Vänsterpartiet hotar nu att fälla regeringen tillsammans med SD, M och KD om regeringen går vidare med utredningens förslag att modernisera arbetsmarknaden. Det olyckliga är att åtminstone Moderaterna och Kristdemokraterna står bakom punkten i januariavtalet och Centerpartiets och Liberalernas krav, men hellre än att förändra arbetsrätten och anpassa arbetsmarknaden för att fler ska få arbete, är de villiga att försätta Sverige i ett politiskt kaos och eventuellt nyval när det är minst av allt vad landet behöver.

Förlorarna är de många som idag står utanför arbetsmarknaden men även de som efter lång och trogen tjänst på en arbetsplats inte vågar lämna för nytt arbete av rädsla att bli sist in först ut hos ny arbetsgivare. För storföretagen och de stora arbetsgivarna samt de anställda i dem innebär de föreslagna förändringarna inte så mycket i jämförelse med betydelsen för de mindre och medelstora företagen. Flexibilitet och rätt kompetens på rätt ställe kan i det mindre företaget vara skillnaden på utveckling eller avveckling. En av grunderna i att förändra arbetsrätten är också att öka möjligheten till kompetensväxling för den enskilde arbetstagaren detta för att möta arbetsgivarnas och arbetsmarknadens behov.  Alliansregeringarna vågade aldrig lägga skarpa förslag om att förändra och modernisera arbetsrätten av rädsla för konflikt med de fackliga organisationerna. Nu finns möjligheten, ta den!

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.