Torsdag 21 mars 2019

Extraval närmar sig!

Sverige kan gå mot extraval. Detta trots över 90 dagars sonderingar och förhandlingar mellan de politiska partierna. Ett extraval vore ett nederlag för partiledarna, som då inte klarat av att hantera resultatet i ett val med rekordhögt valdeltagande.

En inte allt för djärv gissning är att valdeltagandet i ett extraval skulle bli betydligt lägre än valet i september. Vad skulle man då dra för slutsatser?

För tillfället verkar det som att Socialdemokraterna kan gå vinnande ur ett nytt val. Partiet gjorde en remarkabel spurt i valet september och säkrade därigenom att de rödgröna blev större än de dåvarande ”allianspartierna”. Uppgången har fortsatt efter valet, och bekräftades i SCB:s stora valundersökning.

Det andra partiet som förmodligen tjänar på ett extraval är Sverigedemokraterna. Men detta kommer nog mest bero på en inre ”kannibalism” mellan partierna i det nya konservativa högerblocket; M, KD och SD. Resultatet kan mycket väl bli att SD blir det största partiet i denna konstellation. Detta har redan skett i Västsverige, om man får tro SCB:s regionala nedbrytning i november.

För Liberalerna och Miljöpartiet är ett extraval ett skräckscenario. Inte nog med att partierna redan balanserar på fyraprocentsgränsen, dessutom är partiernas kassakistor tomma efter höstens val. Till detta kommer att bägge partierna brottas med trovärdighetsproblem visavi sina kärntrupper. I Liberalernas fall sker det för öppen ridå, och i ett extraval är det knappast troligt att partiledaren Jan Björklund kommer ges förtroendet att leda partiet.

Alliansen upphörde i praktiken redan vintern 2014 – 2015 när Moderaterna och Kristdemokraterna punkterade decemberöverenskommelsen och öppnade dörren för Sverigedemokraterna. Trots varningar från C och L, så valde M och KD medvetet att förflytta sig högerut.

Förre moderata partisekreteraren Lars Tobisson pekar i tidningen Fokus på hur den tidigare högerledaren Gösta Bohman lyckades ”förebygga uppkomsten av någon motsvarighet till de högerpopulistiska partier, som vid denna tid uppstod i våra nordiska grannländer”. Idag väljer moderata företrädare att istället omfamna Sverigedemokraterna, trots partiets tydliga historiska arv med nazism och rasism. Strategin kan bli en dödskyss för moderaterna som det ledande konservativa partiet i Sverige.

Därmed är ”alliansen” inte längre ett trovärdig gemensamt regeringsalternativ. Istället får partierna vackert acceptera att gå till val på egna meriter – och med flera tänkbara regeringsalternativ i bakfickan. Precis som ett flerpartisystem bör fungera.

För M och KD blir det uppenbart ett problem att man redan räknar in SD:s stöd. Vilket partierna nu gör när de ogenerat väljer att exploatera en övergångsregerings begränsade mandat. Formellt kanske rätt – men knappast långsiktigt trovärdigt och ansvarstagande.

Hösten bekräftar Sveriges nya politiska landskap. I detta kommer mittfältet avgöra färdvägen. Antingen direkt i en regering, eller i riksdagsarbetet.

Det är beklagligt att S, C, L och MP inte hittade ända fram i veckan. Kommande regeringsunderlag måste ha sin grund där. Det gäller även efter ett eventuellt extraval.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.
  • vastaspojken

    Situationen i Riksdagen väcker en fråga om ansvar. Var det inte ansvarslöst av Alliansen att avskeda Löfven-regeringen utan att ha ett alternativ till ersättning? Ett extraval är ingen garanti för att det inte blir ännu mer kaotiskt? Det faktum att flera partier riskerar att förlora på extravalet, kan leda till en Allians-regering ledd av Kristersson? Talmannen (m) lägger fram som tredje alternativ Åkesson eller Lööf vilket avslås. Fjärde alternativ blir Kristersson. Inför hotet om extraval släpps han fram, m har redan fått igenom sin budget. S kan i det läget framställa sig som det ansvarstagande statsbärande partiet. Allt avgörs av hur utsikterna inför ett extraval ser ut. Regeringsbildningen liknar allt mer en fars i flera akter. Det blir intressant att se sista akten!

  • Götalänning

    Jag håller med vastapojken om att man inte ska avsätta en regering utan att veta hur man ska få fram en ny. Jag är nästan besviken över att det inte blev ett nyval eftersom S sålt sin partisjäl till C för statsministerposten, jag tycker helt enkelt att folket förtjänar en ny chans att rösta det är nog C och L som skulle förlora mest på det. Jag misstänker starkt att Lööf inte ville komma fram till en lösning utan bara låtsades det förhandlingarna inte kommit någon vart. Inte ens M vill ta ifrån hyresgästerna rätten att förhandla hyran, men det vill ”mittenpartiet” C.