Söndagen den 11 september gick de allra flesta av oss för att rösta i våra distrikt på vilka som vi tycker är lämpliga till att leda oss framåt med både utmaningar och strategiska vägval som händer på lokal, regional och riksnivå. Personröstningen är inte riktigt klar än när jag skriver det här, men många av rösterna är redan räknade, och det ser ut som att det är hela regnbågens färger och konstellationer på en möjlig regering.
Det är klart, det diskuteras alltid hårt och intensivt vid varje val vilka eller vem som egentligen var de stora vinnarna, vilket parti som lyckats bäst med att få väljare från andra partier med olika löften. Det hör till att skryta lite extra om det, inga konstigheter med det. Det hör också till att analysera varför det inte gick bättre också.
Men jag är inte nöjd över varför det hela inte kan ses som ett större politiskt läge. Vad innebär den nya valda politiken för Sverige, oavsett hur det hela slutar med olika konstellationer?
Det sätter en annan sak i rampljuset, nämligen hur samarbetet kommer se ut mellan olika partier, flera kompromisser och rangordning om vad som också blir de viktigaste frågorna.
Med hela den frågeställningen, så vill jag hoppas på att det inte blir en repris av 2018, där vi fick vänta med att få en regering på plats till januari 2019. Just då var vi i ett annat läge i världen. Vi hade inte corona, vi hade inte Ukrainakriget. Vi hade inte hotet om en lågkonjunktur och inflation.
De svenska hushållen står inför stora utmaningar om man ska tro spåkulan från olika experter, både vad det gäller elkostnader, höjda räntor på bolån och ökade livsmedelspriser. Följden av det blir våra lokala företag som kämpar på en konkurrensutsatt marknad med globala förutsättningar. Det kommer ge stora konsekvenser om inte politiken tar sitt ansvar och snickrar ihop den båten som behövs för att klara av dom höga vågor av instabilitet som världen har just nu att erbjuda.
Men å andra sidan kanske det är en signal på att vi måste steppa upp och se över våra politiska tillvägagångssätt. Med för långa processer och utan kompromissvilja, hinner så mycket springa ifrån oss. Och vi som väljare har gjort bara en liten del av ansvaret som behöver göras. Nu är det upp till lokala representanter, regionala bildningar och rikspolitiker att vänja sig vid nya arbetssätt. Om svenskarna röstat fram detta valresultat, är det denna typ av politik som gäller. Alltså, en diversifierad blandning av olika riktningar. Hur hittar vi vägen framåt där?
Vilken typ av era vi kommer in i vårt nya politiska läge efter att alla rösträkningar är klara återstår att se. Det enda jag hoppas på är att det sker ansvarsfullt, prestigelöst och förhandlingsbart. Att ha fokuset på att riktningen i mångt och mycket ska vara tydlig för oss som valt er. Och jag önskar ett stort lycka till, till er som fått förtroendet på alla nivåer att representera de svenska folkets röst. Ni behövs. Utan en kompromissvilja och samsyn i detta läge, oavsett politiska riktningar så kommer den demokratiska processen att vara förgäves.
