Måndag 18 november 2019

Gott liv i Falköping?

Hur skapas trygghet? Vad orsakar otrygghet?  

Frågorna diskuterades på kommunfullmäktige i Falköping förra veckan. Milada Wurm (SD) ställde den retoriska frågan om kommunalrådet vill ”återskapa tryggheten i Falköping”.  Hon menar att kommunens vision och slogan ”Det goda livet i Falköping” borde ersättas med ”Det otrygga livet i Falköping”.

Kommunalrådet Adam Johanssons (M) gav ett sakligt svar:

”Alltför många Falköpingsbor känner sig otrygga, det har frågeställaren rätt i. Däremot är det viktigt att fundera över om det är en faktisk otrygghet, eller en upplevd otrygghet. Sett till brottsstatistiken så är inte den faktiska otryggheten värre än vad den var för tio år sedan. Däremot har den upplevda otryggheten ökat på senare år.”

Motsvarande diskussioner förs i flera kommuner i Skaraborg. Trots att den lokala brottsutvecklingen inte alls är stigande, utan i många fall till och med sjunkande, så präglas den lokala debatten av ”ökande otrygghet”.

Brottslighet är och förblir ett problem i alla samhällen. Brottsförebyggande rådet (Brå) visar att det i hela Sverige under 2018 anmäldes 1,55 miljoner brott, vilket är ett par procent mer än 2017.

Siffrorna går upp och ner inom olika brottskategorier. Den brottskategori som mellan 2017 och 2018 ökade var bedrägerier. Där var ökningen 25 procent, och handlade främst om datorbedrägerier och utpressning. Den brottskategori som å andra sidan minskade mest är stölder, typ fickstölder och inbrott i bostäder och fritidshus. Där minskade antalet brott med 9 procent. Antalet misshandelsbrott minskade med en procent. Antalet anmälda våldtäkter ökade med 8 procent, medan sexuellt ofredande minskade med tre procent. Narkotikabrott ökade med 6 procent, och antalet rattfylleribrott ökade med en procent. För att ta några exempel.

Nationella undersökningar visar att drygt två femtedelar av befolkningen, mellan 16 och 84 år,  i stor utsträckning oroar sig över brottsligheten i samhället. Det är samma andel som år 2008. Fram till 2011 sjönk andelen till 27 procent, för att sedan åter stiga till nuvarande nivå.

Denna oro ska givetvis tas på allvar. Men om verkligheten, som i exempelvis Falköping, är att brottsutvecklingen inte alls ökat den senaste tioårsperioden, så måste kloka kommunpolitiker utgå från detta faktum. Och inrikta sina förebyggande insatser efter det.

Frågedebatten i Falköping är belysande. Den visar att det också finns krafter som ser möjligheter att politiskt exploatera människor upplevda otrygghet. När den lokala SD-politikern som utgångspunkt för sin fråga påstår att trygghetssituationen i Falköping förvärrats och beskriver Falköping som ”det otrygga livet”, då är det inte sant. Man måste fråga sig vad partiet egentligen är ute efter?

Trygghet skapas genom ett inkluderande och solidariskt samhälle, där alla medborgare har möjlighet att utvecklas. Där allas rätt till arbete och egen försörjning är central.

Den enda långsiktigt hållbara linjen för trygghet är en politik som utjämnar sociala och ekonomiska klyftor. Det handlar främst om utbildningspolitik, socialpolitik och skattepolitik.

Det är också en linje som kan minska brottslighet.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.