Fredag 14 maj 2021

Har landsbygden råd med ankdammen?

Tänk att en läckande vattenkran kan dra igång en fundering som berör så många, fast det pågår just nu ganska anonymt och som behöver studiecirklar för att människor ska förstå sig på för att inse vad det innebär för dom. Det som vi har sett som självklart och något som vi behöver för överlevnad varje dag, blir alltmer en stad mot land fråga.

Jag pratar om vattendirektivet. I oktober 2000, för snart 21 år sedan, fick vi ett nytt EU-direktiv angående hur vi i framtiden kan säkra god status på våra vattentillgångar ute i Europa, både ur ett miljömässigt perspektiv och att det ska finnas tillräckligt. Över tid har vi haft problem med övergödning, där lantbruket har fått stå till svars och åtgärder för den största kakan.

Hur medlemsländerna har tagit till sig detta och implementerat det har varierat. Jag minns första gången jag hörde talas om vattendirektivet och hur man demonstrativt visade upp Skottlands första omgång av vattendirektivet i pappersform, som var en tunn bilaga, med Sveriges minst 15 cm tjocka pappershög.

Hur mycket sanning det låg i det är svårt att säga, men vattenfrågorna från Sveriges perspektiv är svåra och komplicerade. Sverige är vattenrikt och de mest sjö-rikaste landet i EU. Över 20 % av EU:s vattenförekomster och nästan 40 % av EU:s sjöar finns på svenskt territorium.

Ramdirektivet omfattar alla typer av vatten. Ytvatten, dikesvatten, sjöar och avrinningsområden. I Sverige så har 25-30 000 sjöar varit med i klassningen. Sedan 2000 har vi hunnit med 2 cykler på åtgårds-analyserna och nu är det dags för den sista cykeln. EUs ramverk ska vara fullgjort till år 2027, och det börjar bli bråttom, för den ekologiska statusen har stora brister runt om i landet. Eller?

Ramdirektivet för vatten har stor betydelse för förutsättningarna för jord- och skogsbruk på flera sätt. Och läget är alltmer än okej. Åtgärderna kommer att beräknats till 10 tals miljardbelopp på dels frivilliga åtaganden, men även påverka om vad du som markägare och företagare får göra på den tilltänka marken. Samtidigt är det svårt att sätta sig in i vad det innebär och hur det påverkar skaraborgare som äger eller bedriver jordbruk. Medfinansieringen är dessutom väldigt diffus.

På Vatteninformation Sverige.se, även kallat VISS, kan man gå in och kolla hur den ekologiska statusen ligger till där man bor. En del ställen är fysiskt uppmätta, men en hel del återstår och man har gjort en uppskattning utifrån historik på många områden. Och vi vet ju att saker förändras över tid. Hur kan man planera åtgärder om man inte vet hur det ser ut?

Under perioden 1 nov 2020 till 30 april 2021 pågår ett samråd där de fem Vattenmyndigheterna som genomför direktivet vill ha synpunkter på statusklassning och förslag till åtgärder. Därefter kommer vattendelegationerna fatta beslut i december 2021 för perioden 2021 till 2027.

Förslagen från Vattenmyndigheterna behöver inspel och lokalt engagemang för att det inte ska bli snedvridet och leda i sammanhanget till en ”ankdamm”. Där åtgärderna är som störst, är också de som bor på landsbygden de som får bära de största ansvaren och kostnaderna och många är helt ovetande om vad det kommer kosta lokalt. Är det rättvist för något som vi alla behöver? Har du koll på vad som ska göras?

 

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.