Som väntat kom det historiska beskedet på måndagen att Sverige söker medlemskap i Nato och när tidningen når er läsare är medlemsansökan inlämnad. Ett nödvändigt steg för att möta det allvarligaste säkerhetspolitiska hotet på 75 år.
Rysslands hänsynslösa krig och agerande i Ukraina har sedan invasionen inleddes den 24 februari totalt förändrat det säkerhetspolitiska läget i Europa. Under de senaste 15 åren har Ryssland i olika sammanhang och med alltmer emfas uttryckt kritik mot den rådande europeiska säkerhetsordningen och suveräna staters rätt att själva fatta beslut om och ingå partnerskap. Det ryska agerandet strider mot internationell rätt och FN stadgan.
På bara några månader har Socialdemokraterna och regeringen gått från vad som innan den 24 februari var fullkomligt otänkbart till att med beslutsamhet förorda och lämna in en svensk ansökan om Natomedlemskap. Den enighet som uppvisats sedan kriget inleddes och det akut försämrade säkerhetspolitiska läget mellan statsminister Magdalena Andersson och utmanaren Ulf Kristersson saknar motstycke och för tankarna tillbaka till samlingsregeringen under andra världskriget.
Nu väntar en tid på kanske ett år eller mer innan alla medlemsländer i Nato godkänt Sveriges och Finlands inträdesansökningar och Sverige omfattas av de kollektiva försvarsgarantier som ett medlemskap innebär. I den Säkerhetspolitiska rapporten ”Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige” som presenterades den 13 maj beskrivs tiden fram till att medlemskap beviljats så här: ”Det kan inte uteslutas att Sverige kommer att utsättas för ryska provokationer och motåtgärder under en transitionsperiod i samband med en svensk Natoansökan. Det finns en beredskap att bemöta ryska hot, men det går inte med säkerhet att eliminera alla risker för eventuella ryska motåtgärder.” Det har bland annat nämnts en klart ökad risk för fler och mer omfattande cyberattacker och påverkansoperationer.
Alla riksdagspartier förutom Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom ett medlemskap i Nato. Miljöpartiet använder dock inte samma hårda retorik som Vänsterpartiet, som genom sitt agerande målat in sig i ett eget hörn. Att döma av hur väljaropinionen ser ut idag och som den gjort under större delen av mandatperioden är risken uppenbar för att regeringsbildningsprocessen åter kommer bli en långbänk efter höstens riksdagsval. Med tanke på det säkerhetspolitiska vacuum som kommer råda fram till dess att Sverige blir Natomedlemmar skulle detta inte vara bra.
I det läge Sverige befinner sig, med pågående krig i vårt närområde och Rysslands uttalade hot mot den europeiska säkerhetsordningen samt en högst osäker ekonomisk utveckling behövs en majoritetsregering. Centerpartiet har under lång tid förordat regeringssamarbete i den politiska mitten utan inflytande av ytterkantspartierna. Det ledarskap som Ulf Kristersson och Magdalena Andersson visat prov på de senaste månaderna visar att det går att lägga undan de ideologiska skiljelinjerna när Sveriges bästa sätts först, det behöver också gälla efter riksdagsvalet i september.
