Fredag 25 juni 2021

Hur kommer vi i CAP?

Visst är det underbart? Fälten som böljar gula av rapsfält, djuren är ute på bete och den första ensilageskörden är det många i Skaraborg som har börjat med inför vinterns lager av djurfoder och annan livsmedelsförsörjning.  Under tiden jag och mina kollegor i Sverige och Europa kämpar hårt för att producera mat i denna intensiva tid för jordbruket, pågår slutförhandlingarna i EU om den nya CAP, även kallad den gemensamma jordbrukspolitiken som ska gälla framöver. Den påverkar alla jordbrukare, oavsett om dom är storskaliga eller småskaliga, odlar grönsaker eller har djurhållning.

Att förstå sig på hur EUs gemensamma jordbrukspolitik fungerar och hur ramverket framförallt fungerar, tog år för mig och ett förtroendeuppdrag i lantbruket att ens få ett grepp om, och jag kan inte påstå att jag kan förstå allt. Men en sak är säker, att det tar lång tid att komma fram till en överenskommelse och att det finns inget mer aktuellt som egentligen är så viktigt som vad vi beslutar där. Det är Europas matförsörjning vi pratar om, som ska skydda oss som är medlemmar i EU att kunna äta oss mätta och veta att det finns mat att köpa, till ett förmånligt pris.

Efterfrågan på många jordbruksprodukter världen över har ökat. Med klimatförändringar i tanken som redan nu börjar ge konsekvenser för jordbruken världen över, så börjar jag bli väldigt rädd för hur vi kommer att kunna föda en världsbefolkning i framtiden. Men själva besluten om hur CAP kommer att se ut sker ganska tyst för gemene man och är ett delikat politiskt spel.

I juni 2018 presenterade EU-kommissionen sitt förslag på hur nästa period av EU:s gemensamma jordbrukspolitik skulle utformas.

I november 2020 inleddes slutförhandlingarna, även kallade trialogerna, mellan ministerrådet, EU-kommissionen och EU-parlamentet. Och de pågår fortfarande. Parterna står långt ifrån varandra och Parlamentet är ovilliga till att kompromissa.

Jordbrukspolitikens förslag som ligger på bordet är mycket präglad av The Green Deal, men ger också bättre och mer förståeliga villkor för bonden för att kunna ta upp kampen mot klimatförändringar och förlusten av biologisk mångfald.

Miljörörelsen anklagar förslaget för att vara greenwashing och inte tillräckligt skarp, av människor som många av dom inte satt sin fot på en gård och ser det vardagliga arbetet. Och bondeorganisationerna pekar på att de stora förväntningar och krav som legat i gamla CAP och är även viktiga i nya, måste stötta ekonomiskt för de åtgärderna som bonden får på sitt bord att göra samtidigt som vi ska konkurrera mot resten av världen.

Att detta drar ut på tiden, riskerar att hållbarhetsutmaningarna blir än värre att kunna påverka.

Hemma igen, där jag fortsätter producera maten, lite maktlös över framtiden som beslutas av någon annan. Jag försöker lita på de som fattar besluten. Men jag förväntar mig att dom också litar på mig som bonde.

Samtidigt byggs det i Kina EN grisfarm där hela Sveriges grisproduktion skulle få plats. Om vi inte har bönder i EU, sker matproduktionen någon annanstans. För vi ställer inte ätandet i väntrummet.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.