Måndag 22 april 2019

Ingen djungelns lag

Det är djupt allvarligt att många lantbrukare och djurägare tvingas leva med hot mot sig själv och sina familjer.

Under den senaste tiden har rapporterna duggat tätt om lantbrukare som fått utstå hat, hot och våld från fanatiska djurrättsaktivister och liknande sekterister. Djurstallar vandaliseras, egendom bränns ner, gravar skändas och barn skräms. Det finns idag lantbrukarfamiljer som till och med lever under direkt dödshot från dessa aktivister.

Detta sker trots att Sverige har en av världens strängaste djurlagar och den kanske allra bästa djuromsorgen i världen.

I december gick LRF:s förbundsordförande Palle Borgström ut i en debattartikel i Aftonbladet och hävdade att både polis och rättsväsende är handlingsförlamade när det gäller hot från kriminella djuraktivister. Han menar att dessa krafter nu måste betraktas som ett hot mot vår demokrat.

I artikeln hänvisar han bland annat till ett uttalade i P4 Halland av en aktivist. Uttalandet skedde i anslutning till en rättegång mot kriminella djurrättsaktivister i Varberg: ”Många här har åsikten att lagen inte är något man bör använda som måttstock för moral eftersom lagen förtrycker djuren. Det finns många sätt att föra kampen på, man kan höra av sig till politiker, men vi har valt att kämpa såhär, för vi anser att det är mest effektivt”.

Djurrättsorganisationer har all rätt i världen att hävda sina åsikter. De har all rätt i världen att debattera, att diskutera, att protestera och att demonstrera. Precis som alla andra. Ett starkt demokratiskt samhälle ska till och med kunna tolerera visst civilt motstånd. Men det går en bestämd gräns där motståndet hotar sak och person.

Det vi nu ser på gårdar runt om i Sverige, när vissa djurrättsaktivister tar till våld, utpressning och skadegörelse för att uppnå sina syften, har ingenting med ”civil olydnad” att göra. Det är ren och skär gangsterverksamhet.

Vi ser liknande agerande i andra antidemokratiska strukturer; oavsett det gäller organiserad brottslighet och gängkriminalitet eller om det sker i högerfascistiska diktaturer och vänsterdiktaturer. Någon tar sig rätten att med skrämsel och hot tvinga människor till underkastelse. Föraktet mot demokrati är total.

Det ironiska för denna självutnämnda militanta avantgarde för djurens sak, är att de inte har något som helst stöd bland övriga medborgare i samhället. Det finns överhuvudtaget inte någon folklig opinion som stödjer deras aktioner. Därför är denna militanta grupp också väldigt liten.

Samtidigt leder deras aktioner till att seriöst arbetade djurrättsorganisationer misstänkliggörs och drabbas av oberättigad kritik.

Trots att de kriminella djurrättsaktivisterna inte heller är särskilt många, så har deras aktioner nu blivit ett reellt samhällsproblem.

Land ska med lag byggas. Och med det menas inte en ”djungelns lag”, även om man lätt kan få intrycket att just ”djungelns lag” är dessa aktivisters egentliga mål.

Rättsväsendet måste ta den uppkomna situationen på stort allvar och agera med kraft.

Svenska bönder har redan en tuff omvärld att hantera; med allt från detaljerade regelverk och lagar, torka och klimatförändringar till låga mjölkpriser och en osäker världsmarknad. Det är samhällets ansvar att befria dem från att också behöva hantera förbrytare som vill krossa deras vardag.

Ändamålet helgar inte medlen, och definitivt inte för den lilla klick vilsna själar som med djungelns lag vill påtvinga oss andra sin egen världsbild.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.