Fredag 20 september 2019

Landsbygd utan post?

Varje arbetsdag, och minst fem dagar i veckan, ska post delas ut och samlas in. Så står det i Postlagen. Dessutom stadgas, i samma lag, att expeditions- och inlämningsställena ska ligga så tätt att användarnas behov beaktas.  Att detta följs ansvarar myndigheten Post- och telestyrelsen för.

Reglerna ska styra postmarknaden, sedan denna öppnades för konkurrens år 1993. Då försvann nämligen Postverkets ensamrätt att befordra brev. Idag finns det därför ett trettiotal företag som bedriver postdistribution av brev.

Men helt klart är det Postnord som dominerar marknaden. Konkurrensen är svag, och över 80 procent av alla brev i Sverige delas ut av Postnord. Postnord är ensamma om att erbjuda rikstäckande distribution.

Eftersom staten dessutom förväntar sig att minst 95 procent av all post som läggs på brevlådan, ska nå mottagaren inom två dagar, har naturligtvis Postnord och övriga distributionsföretag försökt tänja på detta så mycket som möjligt. Affärsidéen är enkel; genom att dela ut posten senare och senare på dagen, och samtidigt tömma inkommande postlådor tidigare och tidigare på dagen, så vinner Postnord tid och pengar.

Men det var aldrig statens mening att posten ska nå medborgare klockan fyra eller fem på eftermiddagen!

Det är en allvarlig blunder att riksdagen inte ålagt postdistributörerna att dessutom dela ut posten tidigt på dagen. Skulle man ställt det kravet, så skulle samhället sluppit att en massa olika distributionsbilar åker runt på samma turer för att dela ut post, dagstidningar eller reklam.

Riksdagen bör snarast möjligt täppa till detta hål. Självklart är det en rättighet för alla medborgare att få sin post på morgonen, eller åtminstone på förmiddagen. Krav på ”övernattsbefordran” får anpassas efter detta.

Vi talar inte om någon avancerad ”raket-vetenskap” för att lösa logistiken för morgonutdelning. Det handlar bara om tydlighet. Brevbärare får helt enkelt åka runt med posten på morgonen istället.

En stor fördel med detta är att posten då också klarar av att distribuera morgontidningarna. Miljöbelastningen minskar med färre distributionsbilar och Postnord m fl aktörer får möjlighet att förbättra ekonomin kring sin distribution.

Sent utdelad post är givetvis inte bara en landsbygdsfråga. Sen post drabbar även många hushåll i tätorter och städer. Men det är helt klart så att det är framför allt ute på landsbygden som medborgarna tvingats vänja sig vid att posten inte längre kommer på morgonen – utan sent på eftermiddagen.

Nu tycks det som att landsbygden dessutom drabbas på ett nytt sätt. Runt om på landsbygden kommer exempel där man inte ens ser postbilen varje dag. Post- och tidningar kommer kanske bara varannan dag. Om det beror på att det faktiskt inte finns några brev och tidningar att dela ut utmed linjen, eller om lokala enheter inom Postnord självsvåldigt prioriterar bort linjer vid behov, är en öppen fråga. Men om så sker, så är är det ett klart brott mot de regler som Postnord ska följa.

Postnord har en längre tid bedrivit ett intensivt lobbyarbete för att få rätten att dela ut post endast varannan dag. Därför har bolaget velat bedriva försöksverksamhet med detta, inom avgränsade geografiska områden.

Nu drar plötsligt Postnord tillbaka dessa propåer. Uppenbart är det politiska motståndet stort i riksdagen mot utdelning av post varannan dag.

Postutdelningen är snart den enda statliga serviceverksamhet som ska nå ut överallt, till alla på lika villkor. Kanske det enda synbara som finns kvar på landsbygden.

Det är bra att politiken stoppat försöken att minska postutdelningen. Nu är det dags att riksdagsledamöterna kompletterar detta med att också kräva tidig post åt alla hushåll.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.