Söndag 18 november 2018

Liberalers blinda fläck

Liberalism handlar om individens frihet. I princip motsätter sig den sanne liberalen det mesta av statlig inblandning i individens privatliv. De ekonomiska fundamenten är fri marknadsekonomi, fritt näringsliv och oinskränkt privat äganderätt.

Nyliberaler drar detta till sin ytterlighet, och menar att statens uppgifter ska begränsas till att omfatta polis, militär och domstolsväsende. En ”nattväktarstat”. Nyliberalismen har sedan 80-talet fått stor betydelse för världspolitiken. USA:s Ronald Reagan och Storbritanniens Margaret Thatcher förfäktade Milton Friedmans teser om avregleringar och en marknadsorienterad ekonomisk politik.

Även i Sverige har detta synsätt fått stort genomslag. Avregleringar och privatiseringar har varit mantrat. Därför har medborgarna tvingats åse hur statliga företag sålts ut, statliga monopol brutits och välfärdsområden öppnats för vinstdrivande privata koncerner. Systemskiftet handlar om minskad politisk styrning och om reformer för att konkurrensutsätta skolor, omsorg och sjukvård. Det grundläggande tänket är att detta är enda vägen för god kvalitet i omsorg, vård och skola.

I en liberal värld är dessutom den fria konkurrensen global, där företag inte ska hindras av gränser och regleringar. Regelverk för skatter, arbetsrätt och trygghet anpassas därför ofta till länder med lägre politiska ambitioner.

Men liberalismen bygger också på mänskliga rättigheter, religionsfrihet, yttrandefrihet, demokrati och jämlikhet. Åtminstone för de som bekänner sig till en ”socialliberal” linje. Vilket de två liberala partierna i riksdagen, Liberalerna och Centerpartiet, uppger sig göra.

Den famösa debatten om Centerpartiets idéprogram i årsskiftet 2012 – 2013 handlade i grunden om socialliberalism eller nyliberalism. Idégruppens nyliberala förslag om skattesänkningar för höginkomsttagare, federal stat, fri invandring, slopad skolplikt, slopad arvsrätt och månggifte mötte ett kompakt motstånd av gräsrötterna i centerrörelsen.

Just synen på jämlikhet och rättvis fördelning är de liberala partiernas blinda fläck. Idag ökar otryggheten i ett samhälle när ekonomiska, sociala, kulturella och regionala klyftor växer. Det sker globalt och det sker nationellt. Det är denna otrygghet, och denna orättvisa, som hänsynslöst exploateras av högernationalistiska populistiska krafter.

Att utjämna klyftor i Sverige handlar om rättvis beskattning och om regional balans. Det handlar lika mycket om att höja ersättningar i sociala transfereringssystem så att inte klyftorna ökar ännu mer. Det handlar också om hur välfärden ska organiseras. Till exempel visar all forskning att marknadstänket inom skolan tydligt ökar klyftorna i samhället.

Utjämnade klyftor och en rättvis fördelningspolitik är den avgörande strategin för att möta populism och högernationalism.

Som mittenpartier tvingas nu Centerpartiets och Liberalerna välja väg; Minskas klyftorna i samhället långsiktigt tillsammans med ett nationalistiskt konservativt block eller genom blocköverskridande politik med miljöpartister och arbetarrörelsen?

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.
  • vastaspojken

    Finns ett ord mer missbrukat än ”frihet”? Ordet säger inget om man inte tillägger till eller från någonting! Att individens frihet ska innebära att varje individ ska ha rätt att göra vad den vill i varje situation är orimligt! Vi människor är sociala varelser, beroende av varandra. Därför måste varje individ vara beredd att avstå en del av sin frihet för att andra ska ha en möjlighet. Ingen får heller utnyttja sin personliga frihet så att andra skadas. Frihet under ansvar! Solidaritet verkar ha försvunnit ur politikernas vokabulär. Liberalernas fria marknadsekonomi är inte alltid bäst. Ibland kan gemensamma lösningar vara bättre. Ex. Posten visar klart detta. Monopolet fungerade över hela landet i 300 år. När nyliberalerna tog över såldes lönsamma delar till privata ägare. Nu ska Postnord klara ett omöjligt uppdrag!
    Ledaren har helt rätt, Liberalerna är halvblinda och måste sluta följa ekonomipristagaren Milton Friedmans epistlar!