Måndag 17 januari 2022

Livsmedelskedjor och hållbarhetsambitioner

Maten och matproduktionen är en betydande del av alla våra utsläpp i hushållen som påverkar vår framtid med klimatförändringar, miljöförstörelse och den biologiska mångfaldens överlevnad. Det finns både politiska och individuella incitament på hur vi på bästa, eller sämsta sätt ska nå dit.

Några av aktörerna som har stort inflytande är livsmedelskedjorna. I en artikel av Sveriges Radio den 17 december redovisar Axfood, Ica och Coop i korta drag vad deras resa kommer att innebära. De vill få konsumenten att ställa om och köpa mer hållbara och miljövänliga produkter. Livsmedelskedjorna är helt eniga om en sak. Att utsläppen från maten skall halveras till 2030. Om det är realistiskt eller inte är dom ganska oense om i sin tur. Och att de inte riktigt är överens om vad globala siffror säger och hur viktiga de egentligen är i agerandet. Bara de agerar.

Huvudfokus för att minska utsläppen är att få kunderna att äta mindre kött och konsumera mindre mejeriprodukter till förmån för vegetariskt samt att gynna produkter som har mindre klimatutsläpp.
Det är här det blir lite svårt i mitt huvud. Det finns flera tankenötter här, då mat är det mest komplicerade att ge en rättvis bild av vad som är hållbarhetssmart. Här är bara en del.

För det första så lovar de att minska utsläppen från maten, men producerar inte själva det som ställs på borden. De ställer krav på den som producerar, vilket självklart efterfrågan skall göra, men frågan är om kraven blir riktade tillbaka. Hur sköts ordrar på grönsaker om storlekar på exempelvis potatis, grönsaker och frukt idag? Kommer utbudet minska i förhållande till vad som är i säsong, eller kommer det att vara att varan finns i alla fall, men att klimatpåverkan mäts?

Det finns runt 570 miljoner jordbruk världen över, alla med olika förutsättningar och majoriteten är drivna av familjer eller en person. Hur de bedrivs ur ett klimatperspektiv och hur det påverkar omgivningen kräver mer finlir än att förlita sig på globala siffror.

De svenska konsumenternas matvanor har ökat i både mängd och proportioner sen 60-talet. En svensk proppar i sig till exempel 15 kilo godis och choklad per år, dricker 1,5 liter läsk i veckan, det vill säga nästan lika mycket som mjölk i veckan. Ur ett konsumentperspektiv så har vi inte ens diskuterat ”tomma” kalorier om vilken klimatpåverkan de har. Och i butiken tar de upp en stor plats.

Jag har en förhoppning om att lokala butiker också förstår hur många av deras kunder som själva är producenter, jobbar inom livsmedelsproduktionen eller har en närstående som jobbar inom branschen. Den sannolikheten är fortfarande stor om du bor i Skaraborg. Och hur det bör väga in i besluten på vad de väljer att plocka hem. Färskpotatis från Egypten i december, ”naturbeteskött” från Brasilien, jordgubbar i februari eller vitkål från Tyskland och Sverige kan omöjligt gå ihop logiskt för en hållbar värld, när vi har allt det här nästgårds, men inte är villiga att betala priset.

Frågan är fel ifrån början. Det är inte vad vi väljer, utan hur vi väljer.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.