Onsdag 11 december 2019

Närhälsan åter till Skara?

Henry Ford var en driven industriman. Han visste hur man skulle producera bilar på löpande band. Men han hade en något begränsad syn på kundernas valfrihet. Enligt honom kunde kunderna välja vilken färg som helst på sin T-Ford – så länge de valde en svart bil!

Valfrihet är inte enkelt. Ta regionens vårdval som exempel. Själva grundidén är att invånarna ska kunna välja en egen vårdcentral. Problemet är att detta inte fungerar i kommuner där det enbart finns en aktör. Där finns i praktiken ingen valfrihet.

Nu säger visserligen politikerna det visst finns valfrihet även i sådana kommuner – man kan ju välja en vårdcentral i en annan kommun.  Det må så vara, men i praktiken är valfriheten kraftigt beskuren.

Av regionens 204 vårdcentraler finns 65 i Göteborg. Där kan valfriheten fungera. Liksom i Borås med 14 centraler eller Mölndal och Trollhättan med vardera 7 centraler. I Skaraborg har Skövde 8 centraler och Lidköping 3 centraler.

Men i mer än hälften av Skaraborgs kommuner finns endast en vårdgivare. Det gäller Essunga, Grästorp, Karlsborg, Tidaholm, Töreboda och Vara. Från maj också i Götene, när privata Unicare lägger ner.

Likadant är det i Skara. I Skaras fall kan man travestera gamle Henry Ford, och säga att patienterna kan välja vilken vårdcentral som helst; bara de väljer Bräcke diakoni! (Därmed inte sagt något negativt om Bräcke diakoni. De är antagligen en alldeles förträfflig vårdgivare, som dessutom inte drivs av vinstintressen.)

Men skaraborna har oförskyllt hamnat i denna situation på grund av ett politiskt beslut i regionfullmäktige, om att helt sonika lägga ner Närhälsans vårdcentral. Nedläggningen skedde den 30 april 2016.

Samtidigt lades Närhälsans vårdcentral ner i Åmål, med ett förödande resultat. Nu måste en haverikommission reda ut hur det egentligen gick till när politiska idéer tilläts styra så att Åmålsborna och en hel kommun i vår blev utan lokal hälso- och sjukvård.

Det är ett haveri i vårdtänkandet även för Skara. Speciellt när den kvarvarande enheten nu centraliseras till att ta emot över 18 000 patienter. Även politikerna inser det olämpliga i detta och menar att det borde vara minst två vårdcentraler i Skara.

I detta läge borde Närhälsan allvarligt överväga att åter starta en vårdcentral i Skara. Patientunderlaget finns och dessutom finns redan Närhälsans rehabverksamhet i nuvarande vårdcentrum vid Malmgatan. Dessutom är det lokaler som Närhälsan hyr till dyra pengar – och som nu blir tomma när Bräcke diakoni flyttar.

Även principfasta politiker, som till varje pris drivs av lusten att privatisera fler vårdcentraler, måste inse att det nu finns en stor möjlighet för regionen att visa att man verkligen menar allvar med valfrihet. Skara är ett sådant exempel.

Det var ett misstag att lägga ner Närhälsans vårdcentral i Skara. Det var ingenting som Närhälsans egen ledning ville. Det var ett politiskt ägardirektiv som låg bakom.

Med facit i handen står regionen nu med ett haveri i Åmål – och en utebliven valfrihet i Skara. Var det verkligen den politiska viljan? Naturligtvis inte.

Men i Skara kan man rätta till misstaget. Frågan avgörs i den politiska styrelsen för Närhälsan.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.