Fredag 14 maj 2021

Okunskap hotar den svenske bonden

Trots att livsmedelsproduktion tillhör det mest naturliga är okunskapen kring hur maten produceras oroande låg. Vilka blir de långsiktiga effekterna för det svenska lantbruket när endast en liten minoritet av konsumenterna har kännedom om den svenska matens ursprung?

På några få generationer har det som var gemenemans kunskap om hur maten produceras förändrats till att bli en kunskap som några få besitter. Efter ett styrelsemöte med LRF:s riksförbundsstyrelse i slutet av 1990-talet mötte jag och en bondekollega ett antal skräniga tonåringar på väg genom Stockholms city. Vi konstaterade att de troligen tillhörde den första generationen där de, deras föräldrar och mor- och farföräldrar helt saknade naturlig koppling till svenskt lantbruk. Vi pratade om vad det skulle betyda för lantbrukets villkor när den generationen en dag kommer sitta på viktiga befattningar i beslutande församlingar och myndigheter. Detta var för cirka 25 år sedan, för det svenska lantbruket och lantbrukets organisationer är detta verklighet idag.

Förståelsen och kunskapen om modernäringen är låg och det är en ständig kamp där arbete i motvind numera är ett normaltillstånd. I de flesta fall vill jag åtminstone tro att politiker och myndigheter agerar i tron att det de gör är vällovligt.  Men resultatet blir att lapptäcket av hemmasnickrade nationella regler i kombination med EU regler och tillkrånglad myndighetsutövning växer och gör det svårare för den svenske bonden att navigera i snårskogen och producera den livsviktiga maten.

Värderingar grundläggs i tidig ålder och stannar sedan kvar resten av livet.  I en tid när den stora majoriteten saknar naturlig kontakt med en bonde och matproduktion, blir det än viktigare för LRF att satsa på arenor där barn och barnfamiljer ges möjlighet att lära mer om matens ursprung och hur den produceras. Bra pedagogiska undervisningsmaterial saknas inte, LRF:s ”Bonden i skolan” ’är mycket bra.  I den svenska livsmedelsstrategin 2016/2017 är det inskrivet att ”Offentlig sektor ska verka för att kunskapsnivån, såväl generellt som hos barn och unga, vad gäller livsmedelsproduktion, mat och måltider höjs, gärna i samarbete med lokala livsmedelsaktörer”.

I ett examensarbete av Lovisa Filipsson vid SLU förra året undersökte hon bland annat om livsmedelsstrategins mål på något sätt nått skolans värld. I hennes ex-jobb framkom att lärarna inte fått några nya riktlinjer från Skolverket i relation till livsmedelsstrategins kunskapsmål. Det har inte heller utökats något samarbete skola och lokala livsmedelsaktörer som det efterfrågades i livsmedelsstrategin. Betyget blir bakläxa för regeringen.

Det senaste året har vi fått lära oss hur digitala möten öppnar nya möjligheter, om fysiska avstånd varit ett problem tidigare så är inte detta längre en barriär i den digitala värden. Varje barn och ungdom som får möjligheten att lära sig mer om matens ursprung och hur den produceras är en investering för framtiden.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.