Fredag 25 juni 2021

Ompröva Vattenmyndighetens åtgärdsförslag

EU:s Vattendirektiv fyllde förra året 20 år. Trots att det är en av de mest omfattande och mest långtgående lagstiftningar verkar det vara få som förstår dess konsekvenser. Ser vi bara till de föreslagna åtgärderna som berör jordbruket, skogsbruket och åtgärder för vandringshinder i vattendragen och enskilda avlopp beräknas kostnaden till tiotals miljarder kronor under åren 2021 – 2033.

Vart sjätte år tar Vattenmyndigheten fram ett åtgärdsprogram för arbetet med EU:s Vattendirektiv. Fram till sista april är Vattenmyndighetens åtgärdsförslag för 2021 – 2027 ute på remiss. Förslagen är mycket långtgående och de ekonomiska konsekvenserna är omöjliga att överblicka för kommuner, enskilda jord- och skogsbruksföretagare, innehavare av småskalig vattenkraft och boende med enskilda avlopp. Från bland annat LRF, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), branschorganisationen Svenskt Vatten, föreningen för småskalig vattenkraft m.fl. har det under lång tid framförts hård kritik mot Sveriges och Vattenmyndighetens sätt att arbeta med EU:s Vattendirektiv.

Ordföranden i SKR Anders Knape beskrev i en debattartikel förra sommaren tillsammans med ordföranden i Svenskt Vatten Elisabeth Unell konsekvenserna av EU:s Vattendirektiv: ”När städer och regioner i Sverige idag behöver växa med bostäder, skolor, sjukvård och arbetsplatser – och redan har ett reningsverk med en reningsgrad om 98-99 procent – så sätter direktivet stopp när reningsverket inte kan kompensera ökade utsläpp med bättre teknik”. I samma artikel fortsätter de: Frivilliga lokala ambitioner att rena läkemedel och organiska ämnen med dyr teknik slås i spillror när lagstiftningen framtvingar kommunala beslut att investera dyrt i meningslösa åtgärder för att följa regler om enstaka mindre viktiga ämnen, snarare än skydda miljön”. Det kan knappast vara regeringens ambition att Vattendirektivet ska backa avloppsreningsverkens arbete?

Det svenska lantbruket har på frivillig väg under de senaste 40 åren arbetat hårt och framgångsrikt för att minska näringsläckage till vattendrag. På den punkten är svenska bönder bland de bästa i världen, om inte bäst. Det borde vara på sin plats att myndigheterna kan ge positiv feedback för de åtgärder som gjorts i stället för att skapa nya krav och regler som sträcker sig långt utöver vad övriga EU-länder kräver. När det gäller den småskaliga vattenkraften och kraven på utrivning av vattenhinder så har sprickan mellan å ena sidan lagstiftaren och myndigheten i dess olika tolkning av lagen blivit påtaglig. Här är det uppenbart en maktkamp om vem som bestämmer, lagstiftaren eller den som har myndighetsutövningen?

Vatten är en förutsättning för allt levande och det är allas vårt ansvar att överlämna en god bevarandestatus till kommande generationer. EU:s vattendirektiv och den svenska tillämpningen av detsamma har däremot blivit en koloss som snarare motverkar sitt syfte. Sverige har på många sätt i god svensk samarbetstradition och hög grad av frivillighet kommit mycket långt i att skydda havs och vattenmiljöer, fortsätt den vägen. Regeringen måste sluta blunda för kritiken mot EU:s Vattendirektiv och Vattenmyndighetens åtgärdsprogram.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.