Söndag 28 februari 2021

Polariseringen hotar demokratin

Hur kunde det hända? Det är frågan som en hel värld ställer sig efter stormningen av den amerikanska kongressen, Capitolium, den 6 januari. Kan det hända igen, kan motsvarande angrepp ske på demokratin i Sverige?

Under 2000-talet så har polariseringen ökat i stora delar av världen. I USA har situationen förvärrats av hur den avgående presidenten Donald Trump konsekvent underblåst motsättningar, genom att själv under presidentperioden sprida falska nyheter, letat efter och utsett syndabockar.  Världens mäktigaste ledare har ägnat sitt presidentskap åt ett dysfunktionellt ledarskap som skapat och spätt på polariseringen och ökat hotet mot demokratins grunder inte bara i Förenta staterna utan i hela världen.

Inget land har immunitet mot ökad polarisering. De odemokratiska krafter som växer och vuxit sig allt starkare även i Sverige utgör på sikt ett hot mot demokratin som vi känner den. Demokrati ger sig inte självt, den måste i alla sammanhang försvaras genom handling som innebär respekt för fria och demokratiskt genomförda val, förtroendeskapande för institutioner och en fungerande grundlagsskyddad konstitution.  Samt att medier kan verka fritt och utöva en oberoende granskning av makten.

Under 1900-talet formades det svenska samhället av engagerade medborgare som genom folkbildning, engagemang i folkrörelser och medlemskap i politiska partier på olika sätt bidrog i det politiska samtalet och byggde Sveriges demokrati stark. I mitten av 1980-talet kulminerade antalet medlemmar i de politiska partierna. Nära 15 procent av svenskarna uppgav att de var medlemmar i ett politiskt parti, sedan dess har antalet medlemmar minskat kraftigt. När statistiska centralbyrån (SCB) gjorde en ny undersökning 2014 – 2015 var andelen nere i 5 procent vilket motsvarade cirka 400 000 personer i åldern 16 – 84 år, sedan dess har antalet partimedlemmar fortsatt att minska, 2019 var under 240 000 personer medlemmar i något av riksdagens åtta partier.

Allt fler upplever känslan av att politiker inte lyssnar på ”vanliga människors” problem och när allt färre väljer att delta i partiernas gräsrotsarbete och avståndet mellan politiker och medborgare växer blir detta ett ännu större problem. Det skapa missnöje och upplevt utanförskap. Centerpartiet myntade under Maud Olofssons partiledarskap begreppet köksbordsdemokrati, avsikten var att markera vikten av att ha ett underifrånperspektiv i det politiska arbetet genom att utgå från ”vanliga människors” upplevda problem och oro. Nu snart tio år efter att Maud Olofsson lämnade den politiska scenen är detta än mer aktuellt.

Stormningen av den amerikanska kongressen den 6 januari har gett ett uppvaknande för demokratins grundläggande frågor så även i Sverige. Det märktes om inte annat i veckans partiledardebatt där oron för polariseringen och det hårdnande politiska klimatet var uppe på agendan. Vårt demokratiska samhällsskick får aldrig tas för givet, varje dag måste demokratins spelregler försvaras. Varje politiskt parti som står upp för de grundläggande demokratiska värderingarna har här ett särskilt ansvar.

 

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.