Onsdag 20 november 2019

Rättvisa för landsbygden

Vår välfärd har byggts upp på de exportintäkter som basnäringarna på svensk landsbygd och glesbygd genererat.

Det är skogen, malmen och energirika vattentillgångar som under 1900-talet förvandlat Sverige från ett av Europas fattigaste länder, till ett av världens rikaste och tryggaste välfärdsländer. Vår välfärd bygger även idag på dessa rikedomar.

Men även på andra punkter är svensk landsbygd fundamentalt viktig. Det är på landsbygden som nästan all vår mat produceras. De allra flesta är överens om att den inhemska livsmedelsproduktioner måste öka. Av såväl kvalitets- och miljöskäl, som för vår långsiktiga säkerhet och oberoende.

Det är också på landsbygden som resurserna finns för en allt snabbare omställning till förnybar energiproduktion med bioenergi och vindkraft. I skogen finns resurser för den nödvändiga klimatomställningen liksom för utfasning av oljebaserade plastämnen. Till detta kommer att landsbygden är bas för rekreation och turism för miljontals människor.

Samtidigt står landsbygden för stora utmaningar. Uttalanden om att ”hela Sverige ska leva” måste fyllas med ett reellt innehåll. Politiken måste inriktas på rättvisa och lika möjligheter för alla medborgare att ha tillgång till vård, skola, service och sysselsättning.

Retoriken om att landsbygdens folk klarar att fixa detta själva, ekar tomt – när politiker i stat, regioner och kommuner i praktiken prioriterar fortsatt urbanisering och centralisering. Det är självklart bra att företagande och självorganisering gynnas – men det löser inte fundamentala strukturella skillnader.

Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) kommer den demografiska klyftan mellan stad och land att öka framöver. Särskilt akut är situationen för den nordvästra delen av Sverige. Från Värmland och norrut finns två tredjedelar av Sveriges yta. Men området präglas av långa avstånd, vikande befolkningsunderlag och en allt äldre befolkning. Samtidigt tvingas dess invånarna betala mer skatt än i andra delar av landet.

Enligt utredning, som Centerpartiet gjort, så tvingas medianinkomsttagare, som bosätter sig i nordvästra Sverige, betala 3 722 kronor mer i kommunalskatt varje år än rikssnittet. Detta trots att avstånden till skolor är betydligt längre, liksom till ambulans, vård och polis. Partiet vill därför höja grundavdraget inom stödområdena A och B med 11 000 kronor.

Det är välgörande att frågorna därmed lyfts in till kommande skatteförhandlingar. Lika välgörande är att Socialdemokraterna har signalerat att centerförslaget är intressant.

De som väljer att bo på landsbygden har rätt till en likvärdig vård, skola, omsorg, trygghet och infrastruktur som alla andra, utifrån någorlunda likvärdiga ekonomiska förutsättningar.

Samtidigt måste partierna reformera nuvarande kommunala skatteutjämningssystem. Systemet ska utjämna strukturella skillnader i skattekraft, bygga på rättvisa och säkerställa att alla medborgare kan få tillgång till likvärdig skola, vård och omsorg.

Den kommunala självstyrelsen är viktig. Men den måste kombineras med rättvis fördelningspolitik på nationell nivå.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.