Tisdag 17 juli 2018

Ren desperation

Carl B. Hamilton har många strängar på sin lyra; greve, professor och ett tag chefsekonom på Svenska Handelsbanken. Men han är också politiker. Han satt tidigare i Liberalernas partistyrelse, var riksdagsledamot och en tid statssekreterare på finansdepartementet. 2014 tappade han sin riksdagsplats.

Carl B. Hamilton visade i veckan den desperata inställning som nu sprider sig inom alliansen. Oron är påtaglig, för vad som kan hända på valdagen 2018 och vad som händer efter valdagen.

Alliansen skapades utifrån förutsättningen att Moderaterna vänt sig mot mitten i svensk politik. När deras tydliga högerposition övergavs, och partiets nedärvda konservatism byttes mot ett mera liberalt förhållningssätt, öppnades möjligheten för Centerpartiet och Liberalerna att inleda ett närmare samarbete för att nå regeringstaburetterna.

Förutsättningarna inför valet 2018 är helt annorlunda. Sverigedemokraterna har fyllt det tomrum som skapades när Reinfeldt övergav den traditionella konservatismen. Därmed krossades möjligheterna att skapa handlingskraftiga regeringar med brett stöd i riksdagen, utifrån nuvarande blockpolitiska logik.

Till nu, ska tilläggas. M som KD har tydligt vandrat högerut och i fråga efter fråga närmat sig SD. Därmed har i realiteten förutsättningarna för att försvara en ”allians”, avsevärt minskat för de klassiska mittenpartierna C och L. För vad grundas denna allians i – utöver viljan att ta över regeringsmakten?

En alliansregering efter valet 2018 kommer ofrånkomligt, direkt eller indirekt, bli beroende av Sverigedemokraterna. Inom M och KD bejakas detta. Men för C och L kommer varje sådan koppling bli en kvarnsten runt halsen.

Ändå odlas drömmen om en alliansregering. Framför allt hos alla de personer som åren 2006 – 2014 befolkade regeringskanslierna och skolades i att arbeta tillsammans.

Därför är det inte konstigt att många av dessa börja söka fix- och trixlösningar för att mejsla fram en alliansmajoritet. Carl B Hamiltons inlägg i veckan är ett bra exempel på detta. Han föreslår att C och L bildar en valkartell inför valet, samtidigt som M och KD gör detsamma.

Det nu Hamilton också insett, är att alliansens två svaga kort är Liberalerna och Kristdemokraterna. Bägge partierna slåss för att överhuvudtaget bli kvar i riksdagen.

Och om väljarna nu vänder såväl Jan Björklund som Ebba Busch Thor ryggen – så kan man ju, enligt Hamilton, låta de för tillfället mer populära Annie Lööf och Ulf Kristersson fronta de tänkta valkartellerna. I syfte att röstmaximera.

Det är sorgligt att följa hur dessa alliansarkitekter febrilt ägnar kraft åt att försöka hitta valtekniska finesser för att överhuvudtaget klara valet. Speciellt när den verkliga utmaningen ligger dagen efter valet.

Den aktuella frågan för många ansvarskännande väljare är idag hur de ska rösta. som vill se handlingskraftiga regeringar med bas i mittfältet av svensk politik och bortom föråldrad blockpolitik.

Kalla det gärna ett nytt ledarskap.

 

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.
  • vastaspojken

    Sorgligt nog är det bara att konstatera att partierna hela tiden fokuserar på att kunna komma åt regeringsmakten. Hur vore det om man i stället talade om vilken politik man vill verka för? Per G. har rätt i att väljarna bör få ett bra underlag när man ska göra sitt val. I en demokrati som vår har väljarna rätt. Vi har en svag regering. Oppositionen är ännu svagare! Låt oss hoppas att väljarna inte visar sig vara svagast!

  • Christer Aronsson

    Hoppas blockpolitken försvinner helt. Om det blir så kommer politikerna bli tvungna att lyssna på sina väljare, vilket torde gynna hela Sverige!