Onsdag 2 december 2020

Ring en vän

De nya restriktionerna som regeringen utlyste under måndagen går ingen människa förbi. Röda siffror över ökade dödstal och inläggningar på intensiven har gett oss en riktig läxa och reprisalier därefter.

Från att vi haft tillåtelse att samlas 300 personer till enstaka 8 vid allmänna sammankomster, gör att vi allt mer kommer att få vänja oss vid att det är det som kallas folksamling. Förutom dessa direktiv, vädjade statsministern att detta skulle vara den nya normen. Undvik att ha social kontakt utanför hemmet. En månad innan julafton börjar de nya direktiven gälla.

Många frågar sig hur det kommer bli vid jul? Andra reflekterar kanske inte över det. Det drabbar inte dom ändå, är ett vanligt argument. Men är det hela sanningen?

Det är bara att erkänna. Vi har slarvat. Varför har inte poletten trillat ned för oss som samhälle? Är det så svårt för oss att avstå den sociala samvaron?

Åtgärdspaket och ekonomiska stöd kommer antagligen att behövas utvecklas än mer av politiken för de företag som blir drabbade ännu en gång av förlorade intäkter, ändrade öppettider och varsel för att överleva. Det är en riktigt hård smäll, särskilt för småföretagandet som ändå dominerar i Skaraborg. Det innebär att vi måste flagga för att arbetslösheten kommer att öka i Skaraborg.

Hur fångar vi upp dom människor som faller?

De flesta knutpunkter som stod för den sociala biten har också börjat ställas in igen helt. Det spelar ingen roll om det är mötesplatsen för PRO, rotary-cirklar, det lokala föreningsmötet, öppna förskolan eller biblioteket. Även fast vi kan få hjälp med mathandling eller få böckerna utkörda via bud, så väljer många ändå att gå till dessa ställen. Många cafér håller stängt, andra plockar undan bänkar och dylikt utanför butikerna.

I de olika förbutikerna på mataffärerna samlas dom som annars skulle gått till dessa träffpunkter eller för all del, gymmet, bara för att få prata med någon annan människa under dagen. Är det den ensamma svensken som nu talar? Ensamhet är svårt att bära och kan drabba vår hälsa både fysiskt och psykiskt. Är vi då redo att som samhälle vara varmt och förstående, samtidigt som vi då ska håll avstånd?

Var finns åtgärdsplanerna från kommunerna? Hur kan vi hitta plattformar för att se till att ensamheten inte växer sig så pass stark i många grupper i samhället, att restriktionerna inte spelar någon roll?

Att ställa in och argumtera att det är tillsvidare, duger inte längre för att upprätthålla både välfärd och medmänsklighet. Vi behöver hitta fler nya lösningar.

Många av våra lokala företag har inte möjlighet heller att lösa sin försäljning via E-handel som exempel. Finns det saker vi kan göra som skaraborgare för att hjälpa till?

Nu gäller det självklart, som normen säger, att hålla i och hålla ut. Men vi kan inte överge dom som inte orkar eller kan klara av det.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.