Torsdag 27 februari 2020

Skaraborg och kärnkraft

Måndagen den 30 december 2019 stängdes kärnkraftsaggregatet Ringhals 2. Motivet är ekonomiskt; aggregatet är inte lönsamt. Om ett år stängs nästa aggregat av vid Ringhals. Motivet är detsamma.

1991 och 2005 stängdes två aggregat i Barsebäck.  2015 och 2017 stängdes två Oskarshamns-aggregat. Detta samtidigt som Sverige exporterar mycket el. Nettoexporten av el ökade med cirka 50 procent 2019 jämfört med året före.

I likhet med många andra länder fasas den farliga och olönsamma kärnkraften ut. Den ersätts av el från vatten, vind och el, som ur ekonomisk synvinkel är lönsamma. Dessutom är dessa ur klimatsynpunkt helt överlägsna kärnkraften.

Kärnkraften har i alla tider endast varit möjlig genom stora statliga subventioner. Kärnkraftsbolagen har fortfarande mycket förmånliga villkor när det gäller ansvar för eventuella olyckor.

Sveriges Radio redovisade för någon vecka sedan att det fruktansvärda Fukushima-haveriet i Japan bedöms bli flera hundra gånger dyrare än vad som exempelvis täcks av försäkringar för svenska kärnreaktorer. Den japanska regeringen och kärnkraftsbolaget TEPCO har reviderat planen för sanering och efterarbete vid Fukushima. Enligt nyhetsbyrån AP väntas arbetet ta uppåt 40 år och kosta närmare 5 000 miljarder kronor.

De svenska kärnkraftverkens ägare är enbart skyldiga att försäkra för skadestånd på 12 miljarder kronor. Det är otroligt lågt. Resterande kostnader förväntas skattebetalarna betala. Det är befängt att skadeståndsansvaret för ägarna är så lågt, och ligger långt under de kostnader som kärnkraftsolyckor kan orsaka. Den redan olönsamma kärnkraften skulle bli ekonomiskt katastrofal, om ägarna tvingades försäkra sig mot de reella kostnader som ett haveri orsakar.

När högerpartier nu kräver att staten ska införa ytterligare ekonomiskt stöd för kärnkraften, så blir effekten att man enbart göder ägarintressen bakom dessa verk.

Det främsta motivet mot kärnkraft är dock fortfarande de stora riskerna med denna produktion. Dessutom att kärnkraft och kärnvapen är, och förblir, siamesiska tvillingar.

Till detta kommer behovet av storskalig uranbrytning för att förse de svenska verken med bränsle. Alla vet att den största uranfyndigheten i Sverige ligger kring Skövde och Falköping, vid västgötabergen.

Det är anmärkningsvärt att två av Skaraborgs lokaltidningar, SLA och MT, i slutet av 2019 på ledarplats krävde /citat/ ”Våga satsa på kärnkraften på riktigt”. Det ledarskribenten inte med ett ord berör är att konsekvenserna av detta, för just skaraborgarna, på sikt kan bli katastrofala.

Det som lyfts fram är ”den nya generationens kärnkraftsaggregat”. Men de finns inte. Enda landet som satsat på detta är Frankrike, sedan USA la ner sina planer i mitten 1990-talet. I höstas meddelades att även Frankrike överger sina storslagna planer på en ”fjärde generationens kärnkraft”.

Fjärde generationens aggregat är långtifrån något nytt, som politiska krafter i Sverige påstår. Den har prövats under lång tid, och mött stora problem vad gäller såväl säkerhet som drift och ekonomi.

Vägen framåt, för såväl miljö som ekonomi, är förnybar energi, som sol, vind och vatten.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.