Tisdag 21 augusti 2018

Sorgligt tyst om landsbygd

Almedalsveckan var upptakt inför årets val. På scenen höll samtliga partiledare sina ”linjetal” inför höstens riksdagsval.

Talens innehåll är en tydlig fingervisning om partiernas prioriteringar. Självklart var de påverkade av det allmänna opinionsläget och de frågor som i media bedöms vara de heta frågorna. Men i botten måste alltid ligga den egna prioriteringen; scenen är till för att tydliggöra partiets egen kurs inför valet.

Uppenbart är att höstens val, av samtliga partier, bedöms vara ett vägval mellan om Sverige ska fortsätta vara ett öppet och välkomnande land i en europeisk gemenskap, eller om landet ska inriktas mot ett nationalistiskt slutet samhälle. De huvudfrågor som kan utkristalliseras ur talen är integration, välfärd, vård & skola samt lag & ordning.

Det finns ett perspektiv som totalt lyste med sin frånvaro vid partiledarnas framträdanden. Inte en enda partiledare lyfte i sina tal landsbygdsutveckling, regionalpolitik och klyvningen mellan stad och land.

Orden förekom inte när partiledarna för de fyra största riksdagspartierna talade. Ulf Kristersson (M) och Jimmie Åkesson (SD) lyfte överhuvudtaget inte problemet. Frågan var inte heller prioriterad i Annie Lööfs (C) anförande, även om hon kort nämnde att Sverige delas och att landsbygden därför ska utvecklas och inte avvecklas.

Inte heller för Stefan Löfven (S) var ämnet en huvudfråga. Han konstaterade att han rest till Visby, via Gällö, Bräcke, Hammarstrand, Mora, Borlänge, Avesta, Mariestad, Vara, Falköping, Vimmerby och Västervik och där mött frustration av ”folk som älskar sin hembygd” och som ”ser en potential i den, men känner hur den kraften hålls tillbaka. Dörrarna är stängda”. Han lovade hjälpa dem att öppna dessa dörrar.

Detta sker knappt två månader efter att samma partiledare bevistat Landsbygdsriksdagen och betygat sitt stora intresse för dessa frågor.

Det finns en uppenbar obalans mellan land och stad i Sverige, där en lång period av centralisering och prioritering av städerna har försämrat förutsättningarna för levande landsbygder. Verkligheten är att centraliseringen till storstadsområden och regioncentra bara accelererar. Därför utarmas service på småorter. Därför får ensamma polispatruller patrullera gigantiska geografiska områden. Därför läggs kommersiell service ner och viktiga funktioner som apotek fokuserar på storstäderna där möjligheterna att vinstmaximera är som störst.

Därför får skolbarn åka allt längre till sina skolor och därför blir det allt längre till sjukhus och vårdcentraler. Därför försvinner bankerna från alla småorter, och för den delen också mindre städer – för de har ju sin globala marknad att tänka på.

Partiernas bristande prioritering är sorglig. Det räcker inte med att blåögt, i allmänna ordalag, hävda att denna utveckling ska vändas genom att människor på landsbygden och småorter själva får ta tag i sina problem.

Det fordras aktiva regionalpolitiska instrument som styr resurser till landsbygden och till utsatta områden. Men från partierna är det väldigt tyst.
Det är dags att partierna presenterar sina förslag.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.