Torsdag 9 juli 2020

Stoltheten betalar inte notan

Visst är det skönt att veta att vår tillgång på mat för dagen är tämligen god i ett land som Sverige. Det är alltid fullt på mathyllorna och utbudet av vilka typer av produkter som går att köpa ute hos varuhandeln är i princip oändliga och för vilken plånbok som helst.

Frågan är hur många som har koll på säsonger, uppfödning eller varifrån saker kommer ifrån. Är du sugen på färska blåbär i december, purjolök i februari eller varför inte en härlig oxfilé för under hundralappen kilot, så finns det att införskaffa. Att den svenska matproduktionen har åkt på mycket stryk under många år har vi som konsumenter inte känt av särskilt nämnvärt. Och är det någon vits egentligen att vi har en matproduktion när andra länder verkar klara av att producera för mindre pengar och året runt?

Under början av covid-19 pandemin uppdagades det dock något ganska oväntat för många. Den svenska medborgaren fick panik och började att bunkra för en kommande isolering. Hyllorna, som vi är så vana av att det alltid är, som ovan nämnt, fulla, gapade nu istället dystert tomma. Saker som toalettpapper, jäst, mjöl, pasta osv. var svårt att få tag på om man inte prickade in leveranserna hos dagligvaruhandeln.

I slutet av april skrev många löpsedlar i Sverige att regeringen diskuterat frågan av ransoneringen av mat. Det finns lagar som skulle kunna tvinga matkedjor att till exempel begränsa inköp av mjölk. Dock så försäkrar landsbygdsministern att i dagsläget är ransonering inte aktuellt.

Senast Sverige hade matransoner var under andra världskriget då svensken tilldelades ransoneringskort. Några av er kanske minns historierna som en äldre anhörig eller släkting berättat för er om hur kaffe var en lyxvara eller att vi skulle koka potatis med skalet på för att behålla vitaminerna.

Detta virus har ställt många saker på sin spets. Det var inte så länge sedan den svenska matproduktionen inte ansågs som samhällsviktig funktion. Självförsörjning har blivit en het politisk fråga och har lyfts fram på bordet ”tack vare” just coronakrisen. Hur länge kommer det vara?

Vad vi behöver ha i bakhuvudet är att Sverige är ett importberoende men avlägset land och maten behöver passera ett par länder för att komma hit från där vi brukar importera ifrån. Blåbär från Spanien, purjolöken från Holland, eller oxfilén från Brasilien bygger på att även dessa länder står stadigt. En självförsörjningsgrad byggs inte på en dag och det kräver ett enormt samspel med både politisk vilja och förståelse för hur stor del av samhällsuppbyggnaden matproduktionen egentligen har.

Så vad behöver vi i Skaraborg göra? Vi har en av de starkaste jordbruksproduktionerna i Sverige. Och det är klart, med de duktiga producenterna och bördiga jordarna som finns här så räknar i alla fall jag inte med något annat. Ändå har vi svårt att konkurrera och det beror på flera faktorer som jag hoppas kunna plocka upp på ledarsidan.

Enbart stoltheten över svensk mat betalar inte slutnotan av vad det kostar att bibehålla den oavsett kris eller ej.

 

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.