Besvikelse är det sammanfattande ordet i Moderaternas eftervalsanalys som presenterades den 8 mars. Sedan valet 2010 har partiet tappat mer än var tredje väljare och i september förlorade de positionen som Sveriges näst största parti.
I 40 år har Moderaterna och Socialdemokraterna varit varandras motpoler i svensk politik, det kan nu vara historia. I eftervalsanalysen konstaterar partiet att i ett nytt politiskt landskap riskerar de huvudsakliga skiljelinjerna att gå mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. För ett parti som under Fredrik Reinfeldts succéval 2010, med över 30 procent av rösterna, på allvar utmanade Socialdemokraterna om att bli Sveriges största parti är valresultatet 2022 ett rejält bakslag för den nuvarande partiledningen. Moderaterna har sedan 2010 tappat 554 338 väljare. Den interna självbilden hos många moderata företrädare är dock att partiet är större än det i själva verket är. Det kommer försvåra en nödvändig förnyelseprocess för att inte Moderaterna ska fortsätta tappa väljarstöd i kommande val.
Den viktigaste slutsatsen enligt eftervalsanalysgruppen och som man nu överlämnar till partiledningen är att Moderaterna just nu måste vara ödmjuka, samtidigt som man skriver att det inte alltid ligger för moderater att vara ödmjuka. Jag tror dock inte man kan påkalla ödmjukhet, det ligger i så fall i ett partis DNA och sett till vilka frågor som Moderaterna prioriterar, är de allt annat än ödmjuka i sin karaktär.
En stor del av Moderaternas väljartapp har sin förklaring i den breda tillbakagången i storstadsområden och då särskilt i Stockholm, idag är partiet betydligt starkare ute i landet. För alla partier som vill växa och bli stora gäller att växa i hela landet och inte minst i storstäderna där den stora befolkningstillväxten sker. Eftervalsanalysen lyfter också problemet för Moderaterna att de till skillnad mot Centerpartiet har betydligt lägre andel kvinnliga väljare än manliga. Besvikelsen över valresultatet går inte att ta miste på när eftervalsanalysen konstaterar att oppositionen ägde den politiska agendan i valrörelsen men trots det tappade de väljare.
Moderaterna har betydande problem framför sig att hantera, om de i kommande val ska vara det självklara partiet att utmana Socialdemokraterna. I regeringsställning har Moderaterna gjort sig totalt beroende av Sverigedemokraterna. Trots att Sverigedemokraterna för den skull inte behöver ta något ansvar för regeringens misslyckanden och ett växande missnöje hos väljarna. Valet 2026 kan därför komma att bli en kalldusch. Det går inte att vinna val på gamla meriter, det krävs förnyelse och anpassning till varje ny tids agenda. Detta insåg Fredrik Reinfeldt när lanseringen av Nya Moderaterna såg dagens ljus 2005.
Reinfeldt förde partiet mot mitten av svensk politik med en tydlig socialliberal agenda. Det har aldrig hänt att ett regeringsbärande parti orkar att både regera och förnya partiet. Om Moderaterna klarar det, skulle de vara unika. Moderaternas inslagna väg öppnar för fortsatt väljarflykt åt både höger och vänster i svensk politik.
