Onsdag 20 november 2019

Svindlande utgifter?

I juni presenterade finansdepartementet att det kommer krävas 90 miljarder kronor till år 2026 för att klara välfärden.

Orsaken är demografisk. Vi blir äldre och äldre och som en följd ökar vård- och omsorgsbehoven. Det kommer finnas mer än 200 000 fler som är äldre än 80 år å 2026. Det är en ökning med 36 procent. Till detta kommer betydligt fler barn i skolorna.

Detta är naturligtvis glädjande. Människor är friskare och lever längre. Fler barn växer upp och kommer framöver bidra till vårt välstånd.

Men de ekonomiska effekterna är svindlande, för att använda finansministerns egna ord.

Alla ansvarstagande rikspolitiker inser att tiden är förbi för fortsatta skattesänkningar. Inget parti är beredd att kasta ut välfärden med något slags systemskifte. Nej, basen är, och kommer förbli, en trygg gemensam finansiering via staten, regioner och kommuner.

Ändå är det förutsägbart att moderata finanstalespersonen Elisabeth Svantesson avvisar skattehöjningar och menar att det handlar om att våga prioritera. Detsamma gör Ebba Busch Thor (KD) och Jimmie Åkesson (SD). När Svenska Dagbladet (13 juni) ställde frågan till Ebba Busch Thor så var svaret att ”skattehöjningar inte är lösningen” och att hon ville ”få ett slut på de generella stöden till kommuner och landsting”. Jimmie Åkesson ”trodde” att ett ”lägre skattetryck kan generera mer skatteintäkter”.

Övriga partiledare konstaterar, med lite variationer, att det kommer behövas mer skatteintäkter för den offentliga välfärden.

Och visst kommer det handla om prioriteringar. De 90 miljarderna kan ju jämföras med andra löften som gjorts under senare tid. De borgerliga partierna darrar minsann inte på manschetten när de lovar att det militära försvaret ska ökas från 55 miljarder till 85 miljarder under samma tid. Hela 30 nya miljarder bara där! Inte talar de då om ”svindlande” belopp eller om prioriteringar.

Och ska man se över avdrag så lär partierna inte komma undan att kolla upp det avdrag som drabbat den offentliga välfärden hårdast under de senaste åren. I längden kan inte jobbskatteavdragen ligga på den nivå de gör. Enbart det sjätte jobbskatteavdrag, som M, KD och SD trumfade igenom riksdagen i december, kostar statskassan en bra bit över 20 miljarder. Därtill finns fem tidigare genomförda avdragsteg! Det är klart att dessa miljarder märks i välfärden.

Den helt avgörande viktiga frågan blir hur den nya skatteuppgörelsen kommer se ut. Liksom hur en rättvis skatteutjämning mellan kommunerna kommer bli.

Det är helt nödvändigt att använda skatteuppgörelsen för att flytta beskattning från arbete till miljöskatter på verksamheter, som ur klimat- och miljösynpunkt inte är hållbara.

Men, skatteuppgörelsen måste bli rättvis och innebära att välfärden ges säkra intäkter. Då måste partierna ta bort skygglapparna.

Det håller inte att ge höginkomsttagare gräddfil genom borttagen värnskatt. Beskattning av kapitalinkomster, förmögenheter och fasta värden måste upp på bordet.

90 miljarder är svindlande belopp.
Men lika svindlande är skattelättnader för rika. liksom in blanco-checkar till försvarsmakten.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.
  • vastaspojken

    Den här ledaren är enkel att kommentera! De fyra sammanfattande meningarna på slutet säger allt som behöver sägas.Finns det politiker och ledarskribenter som kommer att argumentera mot Per G.? Förmodligen inte, däremot kommer säkerligen den här ledaren att mötas av tystnad!
    En vältalig tystnad som säger mycket!