Sedan riksdagsvalet har flera tunga näringslivsföreträdare kritiserat regeringens nya defensiva klimat- och miljöpolitik. Kritiken är befogad, svensk industri ligger långt fram i klimatarbetet och behöver draghjälp av en offensiv regering.
I en DN-artikel i veckan kritiserade Scanias vd Christian Levin regeringens klimat- och miljöpolitik ”Biobränslen måste gynnas och fossila bränslen straffas. Industrin har inte råd med fega klimatpolitiker.” För ett exportberoende industriföretag som Scania handlar det om trovärdighet. I intervjun uppger Christian Levin att Scania lägger 8 miljarder årligen på forskning och innovation, varav hälften handlar om elektrifiering. Att då säga att fossila bränslen ska bli billigare ger fel signal enligt Scanias vd.
För sju år sedan, 2015, i samband med att AB Volvo delade ut sitt årliga stora miljöpris sa den då nytillträdde Vd:n Martin Lundstedt. ”Det är inte längre politiken som leder utvecklingen i miljöarbetet, det gör industrin.” För oss som närvarade var det en bekräftelse på ett paradigmskifte i miljöarbetet. Sedan 2015 har det skett i det närmaste en grön revolution. Innovations- och utvecklingstakten är hög hos svensk industri för att minska miljö- och klimatavtrycket och svenska företag har gott renommé utomlands. En inte oväsentlig orsak till detta är att det oftast funnits ett samspel mellan politik och industri.
För att våga investera behövs förutsägbarhet och långsiktiga spelregler. Fram till riksdagsvalet och regeringsskiftet fanns ingen tvekan, fossila bränslen skulle fasas ut och ersättas av förnyelsebara. Under de årtionden som detta budskap har varit rådande har näringslivet anpassat sig och investeringar inte minst på förnyelsebara drivmedel har varit många och flera ligger i startgroparna. Ett exempel på det är Södra Skogsägarnas satsning på biodrivmedel och planerade mångmiljardinvestering för att öka produktionen som kan komma att pausas när reduktionsplikten enligt regeringen ska dras ner till EUs lägsta nivå.
I söndagens TV-sända partiledardebatt blev det extra tydligt att högerregeringen saknar ambitioner på miljö och klimatområdet, såvida det inte handlar om högtflygande, men knappast realistiska planer på ny kärnkraft. När Annie Lööf och Magdalena Andersson krävde breda energisamtal mellan riksdagens partier om energiförsörjningen som också inkluderar alla energislag viftades det bara bort av regeringen. Samtidigt har näringslivets företrädare unisont krävt breda energiöverenskommelser mellan riksdagens partier som håller över framtida regeringsskiften. Var finns det moderata ledarskapet?
Miljöfrågorna fick ett eget departement 1987 för att miljöfrågorna skulle få ta mer plats. Samtidigt som Sverige inom kort blir ordförandeland i EU har regeringen lagt ner departementet. Det skickar ut fel signaler i en tid när klimatkriserna avlöser varandra. Att baka samman miljödepartementet med det breda näringsdepartementet innebär i realiteten att frågorna knuffas ner eller bort från dagordningen. Detta sker i en tid när näringslivet och industrin kräver en regering som visar ledarskap och vågar driva en offensiv klimat- och miljöpolitik bort från det fossila samhället. Snacka om tondöv regering.
