Onsdag 11 december 2019

Undvik kaos i regionen

Västra Götaland har genom åren haft stabila regionledningar. Det har funnits en tydlig majoritet, med möjlighet att ta ansvar och långsiktigt forma regionens viktiga verksamhet.

Starten var annars turbulent. I kraft av det största borgerliga partiet, valdes unga moderaten Cecilia Widegren till den första styrelseordförande. Hennes period blev mycket kort. Ganska snart valde Centerpartiet och Folkpartiet att forma en regionledning med Socialdemokraterna. Tillsammans styrde sedan dessa partier regionen i tio år.

Därefter följde en rödgrön majoritet med S, V och MP åren 2010 – 2014.

Sedan 2014 styrs regionen av nuvarande grönblå ledning baserat på M, C, KD, L och MP. Att denna breda koalition kunde bildas var ingen självklarhet. Trovärdigheten visavi M var ifrågasatt inom övriga partier, eftersom moderater envist hållit fast vid att partiet egentligen helst ville lägga ner regionen.

Tack vare nya moderatledaren Johnny Magnussons målmedvetna strategi med en mer ansvarsfull oppositionspolitik, så växte förtroendet också inom övriga partier. Magnussons taktik gav frukt; 2014 kunde han bilda en ny majoritet.

Kallduschen kom i valet 2018. Då förlorade de grönblå sin majoritet. Trots detta fortsatte partierna styra, men nu i en minoritetsposition. Förutsättningen var, och är, att vågmästarna Sverigedemokraterna inte börjar spela ihop med de röda oppositionspartierna.

Men nu är vi där. I fråga efter fråga väljer SD numer att rösta med V och S. Irritationen är påtaglig i den grönblå ledningen. Moderaternas länsordförande Johan Abrahamsson, Mariestad, kallade nyligen denna konstellation för regionens nya ”rostbruna” majoritet.

Samtidigt befinner sig hälso- och sjukvården inför en gigantisk omställning. Grundbulten är att stärka den lokala närvården, där patienter ges möjlighet till egna läkare i primärvården och där specialistvård i större utsträckning ges i öppenvård. Allt för att minska trycket på akutsjukhus och slutenvårdsplatser.

Samma omställning sker i hela landet. Alla inser att detta är nödvändigt. Effekterna av region Stockholms omställning är numer förstasidesstoff i hela Sverige, när förändringens vind blåser in över huvudstadens sjukhus. Precis som de gör på sjukhusen i Västra Götaland.

För att klara omställningen behövs bredare politiska handslag än mellan enbart de grönblå partierna. Regionledningen behöver Socialdemokraternas stöd. Men vägen dit är svår.

Johnny Magnusson kan verka tjurig, när han trotsigt lägger reformer (som klubbats av S, V och SD) på hög, utan genomförande. Men han har en poäng; reformer måste finansieras, och det kan bara ske i kommande budget. Och där tvingas S, V och SD säkra en gemensam finansiering.

Detta är en rävsax för S. Ansvarskännande socialdemokrater kan inte på allvar försätta sig i en situation att bli beroende av sverigedemokrater i regionen. För SD finns nämligen bara ett mål; det är att knäcka nuvarande regionledning, och utifrån detta låta ändamålet helga medlen.

Om de grönblå skulle kasta in handduken, efter allt för många förödmjukande nederlag, så kan SD lyckas. Men priset kommer bli högt.

Det kaos som då skulle uppstå, är det sista regionens invånare just nu behöver.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.