Söndag 9 december 2018

Urban var undantag

Skaraborg är en vit fläck när det gäller de riktigt tunga politiska uppdragen i Sveriges riksdag och regeringar. Så har det varit länge.

När socialdemokraten Urban Ahlin nu lämnat sitt uppdrag som Sveriges talman, så finns inte en enda skaraborgare på ledande plats i riksdagen och dess utskott. Urban Ahlin har varit talman i fyra år. Därmed har han haft det högsta politiska ämbete som någon svensk kan väljas till. Dessförinnan har Urban Ahlin varit såväl ordförande som vice ordförande i utrikesutskottet.

Men Ahlin är ett undantag.

Man får leta med ljus och lykta efter någon skaraborgare i regeringarna i modern tid. Detta gäller för övrigt hela Västra Götaland. Under gångna perioden var det endast infrastrukturminister Anna Johansson (S), Göteborg, som bor i västsverige. Men hon fick hastigt avgå, efter skandalerna på Transportstyrelsen. I tidigare alliansregering fanns endast Åsa Thorstensson (C) som bor i länet. Hon var också infrastrukturminister, och bosatt i Strömstad.

Att detta har betydelse ska inte underskattas. Det var exempelvis under Thorstensson som hela det ”Västsvenska trafikpaketet”, inklusive Västlänken, lotsades genom staten. En enorm investering på över 50 miljarder. Den största som gjorts i västsverige på år och dag.

Det finns givetvis mycket gott att säga om de insatser som de skaraborgska riksdagsledamöterna gjort genom åren. Men inte en enda av dem har platsat när rikets regeringar ska utses.

I veckan valde riksdagen sina utskott. Inte heller denna period kan man hitta någon skaraborgare i utskottens presidier.

Några skaraborgare är ”talespersoner” för sina partier i utskotten. Under den gångna perioden har exempelvis Sten Bergheden varit landsbygdspolitisk talesperson för M, Cecilia Widegren skattepolitisk talesperson för M samt Ulrika Carlsson/Heie utbildningspolitisk talesperson för C.

Nu förändras detta. Ulrika flyttas till en position som andra ledamot för C i miljö- och jordbruksutskottet, där partikollegan Kristina Yngwe, Ystad, kommer presidera som ordförande. Sten Bergheden flyttar till trafikutskottet och lär knappast vara talesperson längre i landsbygdsfrågor. Återstår Cecilia Widegren som även fortsättningsvis ska sköta skattepolitiska frågor för sitt parti. Detta sagt med reservation för att en kommande regering kan åstadkomma en hel del personrockader.

Är detta egentligen något bekymmer, undrar någon.

Naturligtvis är det ett problem. Att som sittande regering inte ha en enda västsvensk politiker är inte bra för hela västra Sverige. Det är självklart att det är av stor vikt att det finns tunga politiker som också har sitt hjärta i vår del av landet.

Titta bara på Ångermanland; där har det i decennier spottats det fram statsministrar och partiledare; Stefan Löfvén, Maud Olofsson, Gunnar Hedlund och Thorbjörn Fälldin.

För att inte nämna Stockholm och Mälardalen, som fullständigt dominerar alla regeringar – oavsett partifärg.

I grunden handlar det om enskilda ledamöters egna ambitioner och förmåga att ta en ledande roll i riksdebatten.

Utan det kommer det inte bli någon förändring, på mycket länge, och Skaraborg kommer förbli en vit fläck.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.