Det är på väg att ske stora förändringar i Skaraborg. Förändringar som kommer påverka mångas vardag, arbete, fritid, familjeliv och möjlighet att påverka. Frågor som borde diskuteras och debatteras, men tystnad råder….
Förväntningarna är mycket höga på AB Volvos etablering av batterifabriken i Mariestad och att ytterligare etableringar ska ske i Skaraborg när industrin ska ställas om att bli grönare. Hur grön den är kan diskuteras, det finns alltid två sidor av ett mynt och baksidan är en snabbt ökad exploatering av ändliga icke förnyelsebara metaller och mineraler för att förse alla planerade batterifabriker i världen med råvara. Förväntningarna på nya arbetstillfällen kring batterifabrikens etablering i Skaraborg är stora, men var ska kompetensen hämtas när politikens vindar blåser för att samtidigt strypa invandringen till ett minimum? Arbetskrafts- och asylinvandring har i ett historiskt perspektiv varit viktig, rentav avgörande, för att försörja de stora industriföretagen i Skaraborg med arbetskraft. Men hur ska de nya etableringarna försörjas med arbetskraft när det redan idag råder arbetskrafts- och kompetensbrist i hela Sverige?
Skaraborgs kommunalförbund har beslutat att Skaraborg till år 2030 ska växa med 30 000 nya invånare vilket motsvarar en befolkningstillväxt på 10 procent. Då ska tilläggas att Skaraborg haft nolltillväxt sedan 1970-talet. Det är dock inte bara Skaraborg som har höga ambitioner på tillväxt. Norrbotten och Västerbotten förväntas behöva växa med 20 procent till år 2035 vilket motsvarar ytterligare 100 000 invånare för att klara den gröna omställningen och expansionen i industrin och ambitioner på befolkningstillväxt finns i samtliga regioner i Sverige. Tillväxten i Skaraborg kommer inte komma av sig självt, den kräver politiskt handlande och 1000 tals nya bostäder. Till 2030 är det endast sju år, var förs debatten hur ser handlingsplanen ut?
Vilket Skaraborg vill Skaraborgs invånare ha? Är det önskvärt med ett Skaraborg som exploateras av gruvor i jakt på mineraler och uran, som hotar både boende, produktion av livsmedel, natur och kulturmiljöer. Vilka intressen ska väga tyngst, var står Skaraborgs politiker i frågan?
Den 30 mars tillsatte regeringen en utredning som redan i november ska redovisa sitt resultat hur incitament ska skapas för att genomföra kommunsammanläggningar. Sverige har 290 kommuner, 15 av dem i Skaraborg. Sedan 1970-talet har inga kommuner på frivillig väg slagits samman, snarare har några gått skilda vägar som när Essunga kommun bröt sig loss från Vara kommun 1983. Det är förvånansvärt tyst från Skaraborgs ledande kommunpolitiker och politiska partier i frågan. Vill Essungas ledande kommunpolitiker Daniel Andersson (M) slå sig samman med Vara kommun igen? Är det också vad Essunga kommuns invånare vill? Hur ställer sig kommunpolitikerna i Skaraborg till kommunsammanläggningar?
Detta är bara några av alla frågor som borde diskuteras i offentlighetens ljus. Demokratin mår bra av att meningsskiljaktigheter kommer upp till ytan, frågor behöver belysas från olika utgångspunkter. Då blir oftast också besluten som bäst.
