Onsdag 11 december 2019

Varför spara på EU:s jordbrukspolitik?

Inför valet till Europaparlamentet den 26 maj står de gröna frågorna i centrum. Klimat- och miljöfrågorna rankas av svenska väljare som valets viktigaste fråga. Detta bekräftas i opinionsundersökning efter opinionsundersökning.

Klimat- och miljöfrågorna handlar om solidaritet. Det handlar om solidaritet mellan alla jordens länder om att vi tillsammans måste säkra planetens långsiktiga överlevnad. Det handlar om solidaritet genom att inte vältra över miljöproblem på andra.

Det handlar om solidaritet med kommande generationer, så att inte våra barn och barnbarn tvingas städa upp efter vår generations frosseri och överkonsumtion.

Det handlar också om att solidariskt satsa på förnybara resurser –  istället för att girigt förbruka jordens ändliga resurser. Vi lever redan varje år upp resurser som motsvarar flera jordklot. Vi måste bruka, utan att förbruka.

Förra året inträffade ”den ekologiska skuldens dag” den 1 augusti – allt som därefter producerades på jorden var en överförbrukning. Allt efter den dagen är långsiktigt ohållbart.

Ett lysande exempel är energisektorn där det politiska valet borde vara enkelt i frågan om förnybara resurser eller ändliga resurser. Olja, kol och gas, liksom uran till kärnkraftverk, är alla ändliga resurser som grävs eller borras fram någonstans på jorden. Samtliga dessa energikällor är dessutom förenade med förödande miljökonsekvenser. Det finns bara en väg framåt, det är det förnybara och de gröna energikällorna. Dessa är också de lönsamma framtidsinvesteringarna.

En avgörande faktor i en nödvändig miljöomställning är hur vi tar tillvara jord, vatten och skogar. Det behövs en tydlig global och europeisk politik för att använda dessa resurser klokt för en hållbar livsstil.

För att klara av klimatomställningen är det avgörande med material och energi från de gröna näringarna. Konkret är den svenska skogen vara en viktig faktor för att göra hela EU:s ekonomi mer biobaserad.

Inom EU behövs därför en offensiv politik för att främja en långsiktigt hållbar jordbrukspolitik. Liksom det behövs en grundsyn där skogens resurser ses som en möjlighet att bryta beroende av exempelvis oljor och plaster. Självfallet ska inte EU detaljstyra skogspolitiken – men det grundläggande förhållningssättet måste vara att bejaka och främja en skogsproduktion som ersätter ändliga, miljöförstörande produkter, med varor baserade på förnybara resurser i skogen. Om det måste EU-länderna vara överens.

I EU-valet ställs de som vill ta sig an dessa utmaningar mot de krafter som gör allt för att behålla status quo. På högerkanten finns de nutida politiska ”dinosaurierna” som förnekar klimat- och miljöproblem och som egentligen vill göra så lite som möjligt och som bromsar regleringar för en bättre miljö och som inte alls vill främja förnybara lösningar.

Då går det inte heller att betrakta den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) som belastning. Tvärtom behövs en aktiv jordbrukspolitik för att ge alla konsumenter en säker och trygg livsmedelsförsörjning baserat på bra miljö- och djurskydd.

Läs enkäten som Skaraborgsbygden idag presenterar på sidorna 4 och 5. Där har västsvenska företrädare i EU-valet fått frågan om de vill höja eller sänka anslagen till den gemensamma jordbrukspolitiken.

Endast en kandidat är beredd att höja anslagen för den gemensamma jordbrukspolitiken; det centerpartisten Kristina Jonäng. Därtill säger Feministiskt initiativs Soraya Post att anslagen bör vara oförändrade efter /citat/ ”det vore olyckligt att skära ner CAP då jordbruket är centralt i den omställningen till ett hållbart samhälle som vi måste göra nu”.

Men samtliga övriga partier vill skära ner den gemensamma jordbrukspolitiken – CAP. Det vill socialdemokraten, moderaten, kristdemokraten, liberalen, vänsterpartisten och miljöpartisten.

Längst går moderaten Gustaf Göthberg som svarar att EU ska fokusera på sina ”kärnuppgifter” och inte alls vill ge skattemedel till bönder. Kristdemokraten David Lega vill se en bred kostnadssänkande reform ”som kvittas mot avreglering och konkurrensneutralitet”.

Man kan ha många åsikter om EU:s  regelverk kring de skattemedel som används för att främja ett hållbar jordbruk. Dessa måste självfallet förenklas, liksom att mer bedömningar kan göras nationellt.

Men att hävda att det är bönderna som ska betala EU:s satsningar på nya politiska områden; ja då är man väldigt fel ute. Det är också vad Sveriges tidigare statsminister Göran Persson uttalade häromveckan. För att citera Göran Persson:

Men att se jordbruket som en tärande sektor i en tid då allt fler människor begriper hur sårbara vi är, det är att skjuta sig själv i foten”.

Kom inte och säg att valet den 26 maj är betydelselöst.
För den gröna omställningen och för svenska landsbygd är valet mycket viktigt.

 

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.