Fredag 20 september 2019

Varför tyst om CAP?

Säg CAP och de flesta svenskar har inte en aning om vad detta är. Men det är just CAP:en som Europavalet borde handla om. Kommande beslut om CAP kommer bli de riktigt tuffa avgörandena, som de 21 nyvalda svenska europaparlamentarikerna kommer få sätta tänderna i. Och det direkt efter valdagen.

CAP står för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. På franska ”Politique Agricole Commune” eller PAC. På engelska ”Common Agricultural Policy”, vilket förkortas CAP.

Eftersom EU:s nästa budgetperiod inleds år 2021 så är tiden mycket kort för att gå i land med förhandlingarna. Utgångspunkten är att var tredje euro, av dagens EU-utgifter, hamnar under den gemensamma jordbrukspolitiken CAP.

Området är centralt för alla europeiska länder. 22 miljoner människor arbetar i lantbruket. 75 procent av EU:s landyta består av land som är kopplad till de gröna näringarna. Livsmedel är en av de tunga delarna av EU:s samlade export till andra delar av världen.

I den svenska debatten är det påfallande tyst om EU:s kommande jordbrukspolitik. Inget av partierna lanserar heller några toppkandidater med förankring i branschen.

Inte heller är det detta politikområde som partiledarna ser som sitt partis paradgren.

Annat är det i andra länder. Frankrike till exempel. I samband med den stora jordbruksmässan utanför Paris, för någon månad sedan, passade Frankrikes president Emmanuel Macron på att lägga ribban för hur det europeiska jordbruket bör utvecklas.

Macron konstaterade att ”Framtiden för de franska jordarna löper genom en skyddande, pragmatisk, ambitiös europeisk jordbrukspolitik. En politik som vi behöver”. Han gick så långt som att säga att det europeiska jordbruket är avgörande för honom, och att det idag är hotat. Dels utifrån att Europas jordbruk är sårbart importberoende, och dels därför att konkurrenter på världsmarknaden vill tvinga på Europa oönskade normer och standarder.

Enligt Macron ska det inte satsas en euro mindre på CAP kommande period! Även om han vill se förenklingar inom CAP, så markerar han tydligt att gårdsstödet måste vara kvar som en viktig buffert. Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste, enligt Macron, leva upp till tre löften gentemot Europas lantbrukare; för det första ett löfte om skydd för jordbrukare och konsumenter, för det andra ett löfte om omdanad produktionsmodell mot mer värde och miljömässig hållbarhet, samt för det tredje framförhållning genom forskning och utveckling.

Vilken svensk partiledare ställer sig upp och tydligt kräver en stark jordbruksbudget inför kommande budgetförhandlingar i Bryssel?

Detta beror säkert på att svenska politiker oftast ser denna politik som en avgränsad politik för jordbruksnäringen, ett särintresse bland många andra.

Men CAP handlar lika mycket om landsbygdsutveckling och om klimatomställning. Och om en reell tydlig nytta för Europas alla konsumenter. LRF uppger att sedan EU:s jordbruksstödet infördes så har hushållens utgifter för mat i medeltal minskat med hälften. 1960 gick 30 procent av hushållsbudgeten till mat. Idag är samma siffra 15 procent. Samtidigt har jordbrukets andel av EU-budgeten sjunkit kraftigt, från 71 procent 1984 till dagens 37 procent.

Det är hög tid att svenska politiker, inför Europavalet, tydligt markerar att den gemensamma jordbrukspolitiken i EU är en viktig förutsättning för en fungerande livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling.

Förenklingar och större möjlighet till nationella bedömningar är givetvis angelägna. Men grundhållning måste vara att se de gröna näringarna som en viktig framtidsbransch. Dels för att klara ett jordklot med allt fler munnar att mätta. Och dels för överhuvudtaget klara nödvändiga klimatomställningar.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.
  • vastaspojken

    CAP handlar om mycket, bl.a. om livsmedelsproduktion där skattebetalarna subventionerar produktionen, vilket ger EU-länderna exportfördelar. För ett antal år sedan, läste jag om några ex. Att odla fram tomater kostar dubbelt så mycket i Italien som i Libyen. Trots detta säljs italienska tomater för halva priset jämfört med libyska i Libyen. Socker har blivit en katastrof för betodlare och fabriker i Afrika. Ta bort den här typen av stöd, betala bönderna bättre för deras produkter! Kina brukar anklagas för dessa ojusta metoder, kanske med all rätt? Bör vi inte städa upp hemmavid, innan vi rensar hos grannen?