Är det möjligt att förena en kraftigt växande vargstam om vi samtidigt ska ha betande tamboskap och öppna landskap? De senaste vargangreppen i vårt område ställer frågan på sin spets.
Nyligen dödades 20 får i ett vargangrepp utanför Falköping, dagarna innan blev 13 dräktiga nötkreatur påkörda av tåget utanför Herrljunga, där misstankar finns att det var varg som fick djuren att rymma från sitt hägn. Det är varje djurägande lantbrukares mardröm att hitta sin tamboskap dödad eller svårt skadad efter vargangrepp. Det är inte bara ett dött produktionsdjur som försvinner, många upplever att ett livsverk slås i spillror, år av avelsarbete går om intet. Lantbrukare ställer sig frågan om det är värt att fortsätta med djurproduktion och producera öppna landskap om vargen samtidigt fritt ska få breda ut sig i jordbrukslandskapet? Visst finns det särskilda rovdjursstängsel, dyra lösningar som försvårar men inte förhindrar en varg från att komma in i ett hägn. Men säger en del i Europa finns mycket varg och där finns också djurägande lantbrukare.
Då ska tilläggas att inget annat EU-land har så långtgående krav som Sverige att nötkreatur och får ska vistas utomhus på bete under året. I Sverige producerar den betande mulen öppna landskap, medan det stora flertalet mular i övriga Europa står på stall året om. Utan betande djur kommer vi gå mot en ekosystemkollaps när hagmarker med sin biologiska mångfald snabbt kommer beskogas.
Debatten om vargens utbredning och vara eller inte vara blir ofta polariserad, där stad ställs mot landsbygd, där vargen blir en symbol för biologisk mångfald trots att det är raka motsatsen. I vårt urbaniserade samhälle är det kanske ändå inte så konstigt att debatten förs så. På senare tid har det blivit allt vanligare att varg har observerats inne i tätorter. Under våren har varg under dagtid varit synlig i Skövdes bostadsområden och i centrala Skövde, liknande observationer finns från fler tätorter i Skaraborg. Med oskygga vargar ökar sannolikheten för att hundar och andra husdjur i tätorterna också kommer bli jaktbyte för vargen.
Som barn tidigt 1970-tal lyssnade jag spänt när farfar berättade om en tid när det funnits varg och om varggropar som fanns lite här och var för att fånga dem. Jag tror inte att han själv hade sett någon varg men han hade en bestämd uppfattning om att vargen inte hör hemma på en levande landsbygd med tamboskap. Att jag femtio år senare med egna ögon fått se varg intill vår gård och att vargen lämnat kadaver några få meter från barnens sandlåda väcker olust.
En majoritet i riksdagen beslutade i maj 2022 att den svenska vargstammen ska minskas kraftigt till 170 individer. De partier som 2022 stod bakom beslutet C, M, KD och SD är fortfarande i majoritet. Trots detta är landsbygdsministern Peter Kullgren (KD) och regeringen förvånansvärt passiva i frågan. Visserligen träffade Peter Kullgren den 15 maj landshövdingar i de län som har varg men där ingen jakt utförts i vinter. Men samtal ger inte färre vargar eller vargangrepp, nu krävs handling. I början av juni presenteras årets varginventering, den kommer visa det vi redan vet att det brådskar att snabbt minska den svenska vargstammen om vi samtidigt vill ha ett livskraftigt lantbruk.
