Måndag 21 september 2020

Vill regionen ha vårdval?

Vårdvalsreformen i Västra Götaland var en ideologiskt prioriterad kursändring.

Sedan 2009 kan invånare därför fritt välja mellan drygt 200 vårdcentraler. Av dessa drivs hälften av privata företag. Hälften drivs av regionägda Närhälsan. 2014 infördes vårdval även för rehab insatser på primärvårdsnivå. Dessa områden är därmed konkurrensutsatta och privata aktörer kan fritt etablera sig.

Flera vårdval har diskuterats. Den grönblå regionledningen aktualiserade förra mandatperioden vårdval inom mödrahälsovård samt specialisttandvård för barn. Men endast Sverigedemokraterna stödde förslaget, och reformen fick hård intern kritik. Därför stoppades dessa vårdval.

Verkligheten är att valfrihet ofta blir en chimär. Det är egentligen bara i de största kommunerna som det finns någon reell möjlighet att välja vårdcentral. Och det är oftast i de allra största städerna som invånarna har många centraler att välja mellan.

För småorter och mindre kommuner är valet oftast ett enda. Det finns en vårdcentral, såvida inte patienten vill ansluta sig till en central på en annan ort. Den möjligheten ska inte underskattas, men är i realiteten inte aktuell.

När regionen valt sitt system, så borde det vara en självklarhet att just möjligheten att välja sin vårdcentral, också skulle väga tungt vid beslut om lokal vårdstruktur.

Men så är det inte.

Ett flagrant exempel är när regionfullmäktiges politiska majoritet 2016 beslöt att stänga Närhälsans vårdcentraler i Åmål, Skara, Viskafors, Brastad och Åby. Trots all politisk retorik, så framstår beslutet som främst ideologiskt motiverat. Syftet var att öka andelen privata vårdcentraler. Det var ingen tillfällighet att de fem centralerna utvalts i var sin delregion.

Men beslutet blev en katastrof på flera orter. I Åmål havererade vården fullständigt, när en ensam vårdaktör tvingades reda ut den röra som regionpolitikerna lämnat efter sig. Under ett par dygn var orten till och med helt utan vård. En haverikommission tillsattes för att reda ut soppan.

Nästan lika illa gick det i Skara. Regionpolitiker uppgav att nya privata vårdaktörer väntade i kulisserna. Men så var det inte alls. Bräcke diakoni tvingades, mot sin vilja, snabbt rigga en ny vårdcentral för att rädda regionen från haveri även i Skara. Därefter kunde skaraborna visserligen välja mellan två vårdcentraler, men bägge ägda av samma företag.

Nu slår Bräcke diakoni ihop sina centraler till en gigantisk vårdcentral med över 18 000 patienter. Valfriheten att välja är också i praktiken borta.

Vad säger då regionpolitikerna i ansvarig nämnd? Jo de konstaterar att fusionen blir tydligare för patienterna och ger ”samordningsvinster för vårdgivaren”. Vinsten för företaget, gick före den omhuldade valfriheten.

Är verkligen vårdval det centrala? Eller är det privatisering i sig som är det viktiga? 

För om ”vårdval” vore ideologiskt central så skulle inte regionen lagt ner Närhälsan i Skara.

För en verklig valfrihet, måste regionen verka för flera lokala centraler. Dels privata aktörer, men samtidigt säkerställa en reell möjlighet att välja regionägda Närhälsan – överallt.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.