Onsdag 30 november 2022

Birgitta Fjaestad låter sig inte begränsas

Med leken och experimentlusten som verktyg rör sig Birgitta Fjaestad fritt mellan många olika konstformer. Hennes ateljé på Kållandsö är som en skattkammare, där bevis på mångsidigheten dyker upp i varje vrå.

Birgittas pappa har något att visa. Året är 1976 och den tolvåriga flickan står i trädgården hemma på Norrmalm i Skövde. Snart plockar han fram sina gamla färgtuber ur målarskrinet, en efter en. Han vecklar ut staffliet och den karaktäristiska doften av oljefärg sprider sig i trädgården i samma stund som penseldragen snuddar underlaget. Far och dotter målar tillsammans. Motivet är hyreshusen i stadsdelen Storegården, lite längre bort. Efter den här dagen kommer livet aldrig mer att bli sig riktigt likt.

– Jag hade nog inga tankar på att jag skulle kunna bli konstnär då, men jag minns den lyckorusiga känslan av att få måla ’på riktigt’ med riktiga konstnärsfärger. Pappa var väldigt uppmuntrande och jag fick ta över alla hans målarattiraljer. Det var en skatt att äga, för mig som liten flicka.

Ateljé på Kållandsö

Drygt fyrtiofem år senare arbetar Birgitta Fjaestad med sin senaste målning hemma i vindsateljén på Kållandsö.

Organiska former breder ut sig över den stora målarduken. Det är mycket färg, men på samma gång är färgskalan dämpad. Formspråket, i kombination med de lite smutsiga nyanserna, ger ett vilsamt intryck.

– Jag har försökt bryta färgskalan ibland, men det är svårt. Jag har tänkt att jag ska göra något i bara två färger – men till slut har jag ändå varit i varenda färgburk, säger hon och ler.

Olika konstformer

Konstnären Birgitta Fjaestad vill inte låta sig begränsas. Med leken och experimentlusten som verktyg rör hon sig fritt mellan konstformerna. Den rymliga ateljén är som en skattkammare, där bevis på Fjaestads mångsidighet dyker upp i varje hörn. Hon arbetar bland annat med måleri, grafik, textil, mönsterdesign och grafisk formgivning – och ofta vävs de olika uttrycken samman.

Hon lyfter upp en ofärdig målning från golvet och stryker med handen över ytan. En del av målningen påminner om skir textil. Jakten på nya grepp är lika mycket ett arbetssätt som en kreativ överlevnadsstrategi.

– Mitt skapande är väldigt viktigt. Ja, absolut nödvändigt. Som konstnär kanske man inte kan åka på de dyraste resorna. Men det här är en värld jag kan resa i.

Hon hejdar sig själv, blir tyst en stund innan hon fortsätter.

– Ibland låter det så löjligt när man ska beskriva saker.

Birgitta fick sin konstnärliga grundutbildning vid Hellidens folkhögskola i Tidaholm i början av åttiotalet. Hon har på senare år också utbildat sig i mönsterdesign vid Formakademin i Lidköping. Men framför allt har hon experimenterat. Gränslöst prövat sig fram.

– Jag tycker att konst får vara hur som helst. Det finns inga regler. Jag vill inte stanna i ett formspråk, utan vill testa nya sätt. Möjligheterna är oändliga.

Tidigare var hennes bildvärld mer föreställande. Även om den nu inte är helt och fullt abstrakt, så rör den sig i gränslandet. Inspirationen kommer ofta från naturen.

– Det kanske inte är så konstigt med tanke på vad jag ser, säger hon och nickar mot det sensommargröna som svämmar över utanför fönstret. Jag går mycket promenader. Tittar på detaljer och ser någon slags form. Det händer inte så mycket på landet, men när man börjar titta finns det mycket att se.

Hon hävdar bestämt att hon inte tycker om elitism. Konst måste inte vara kreddigt. Hon vill inte värdera vad som är fint eller fult. Flera gånger under vårt samtal återvänder hon däremot till det som är grunden i hela hennes konstnärskap. Att det måste vara meningsfullt.

– Min konst är som betraktelser om livet. Den måste ha en betydelse, en mening. Jag blir jätteglad när betraktaren får en känsla – det är min belöning och känns helt fantastiskt.

Samlar former

Birgitta Fjaestad sträcker sig efter en liten papplåda som står i ena änden av arbetsbänken. Hon förklarar hur en del av den konstnärliga processen är att samla. I lådan finns utklippta former i olika färger och strukturer. Några för tankarna till löv, andra till moln, blommor eller fåglar. Med hjälp av formerna kan hon leka sig fram till en färdig bild, redan innan färgen når duken.

– Jag har en tendens att analysera väldigt mycket. Men man kan inte tänka sig fram till en målning. ’Bara gör!’ sa en lärare på Formakademin. Det kan ju förstås bli skit, men… En målning är inte klar förrän jag är hundra procent nöjd. Det måste kännas här, säger hon och lägger händerna mot hjärtat.

Tusen lappar

Allt börjar med en idé eller en enkel skiss. En ram, som Birgitta Fjaestad själv beskriver det.

Du verkar ha ett strukturerat förhållningssätt till ditt skapande?

– Ja, det är viktigt för jag är egentligen inte så strukturerad som person. Men jag kan vara strukturerad i det lilla. Jag står aldrig med en vit duk och tänker: ’Vad ska jag göra nu?’. Jag har tusen lappar som jag har krumelurat på som jag utgår från.

Någonting vill bli sagt. Birgitta Fjaestad låter det komma fram på sitt sätt.

  • Detta är en nyhetsartikel. Det betyder att den berättar något just nu. Se datum för publicering ovan artikeln. Vid nyhetshändelser kan händelseutvecklingen förändras efter att artikeln publicerats.
  • Det medieetiska systemet