Ett sommartecken, så säkert som något, är när bönderna tar första skörden ute på slåttervallarna. Och nu har sommaren kommit till Kårtorps säteri Kinne-Vedum.
I början på juni brukar bönderna slå sina vallar. På Kårtorps säteri tas dock första skörden något senare på grund av en övervägande del baljväxter i den ekologiska vallodlingen som bröderna Jansson bedriver.
– Den första juni tar de flesta första skörden ett normalt år. När timotejen går i ax brukar man säga, säger Olof Jansson.
Han driver Kårtorps säteri tillsammans med sina fem bröder.
– Vi ligger kanske fem dagar efter de konventionella. Men det har inte varit så varmt i vår. Maj var lite väl kallt.
I onsdags var det så dags för den första av årets tre skördar.
– Vissa tar fyra men då har de en mindre andel baljväxter.
Den första skörden har det bästa energiinnehållet, förklarar Olof som har varit ”bonne” i över 50 år.
– Men det är mer protein i andra och tredje skörden.
Slåttervallens slås, strängas, hackas och ensilagevagnarna bakom traktorerna fylls snabbt.
– Det går 20 ton på ett lass. Det är därför vi använder en trippelboggie, säger Olof.
Totalt blir det 6 000 till 7 000 ton per år.
Blomstervandring
Olof stegar rakt ut i åkern och känner efter om det är dags att börja stränga. Men det är inte riktigt dags än. Han vänder om och går ut på fältet på andra sidan vägen. Här är bärgningen i full gång. Den självgående hackaren, som har mellan 500 och upp emot 1 000 hästkrafter, och traktorn med ensilagevagnen går sida vid sida fram och tillbaka.
– Det kräver ett samarbete, konstaterar Olof.
Det ligger en lukt av gräs och klöver över fältet.
– Det här är Lilla Boagärdet och det Stora Boagärdet, säger Olof och pekar på fältet vi nyss lämnat.
Plötsligt sätter han sig på huk och drar upp klöver. Han visar skillnaden på rödklöver och vitklöver.
– Jag är en botaniknörd och har varit det åtminstone de senaste 60 åren.
Nu undrar han om vi ska kika på några blommor i närheten.
Olof, som är engagerad i Västergötlands botaniska förening och varit delaktig i arbetet med att boken ”Botaniska besöksmål i Västergötland”, brukar leda olika vandringar. I betesmarken precis intill gärdet vi nu befinner oss på växer bland annat västgötamåra, käringtand och Jungfru Marie nycklar så här års.
Olof går i rask takt över fältet, över en taggtråd och kryssar sig vant fram genom ängen. Ibland viker han av och pekar ner i marken. Han vet precis var man hittar månlåsbräken. Han pekar ut tjärblomster, brunbräken och gaffelbräken. Frågar någon om deras namn på latin kan han säkerligen rabbla dem i sömnen.
Har du alltid haft intresse för blommor?
– Sedan födseln och av gammal vana, svarar han.
Vi går tillbaka.
Nu är det riktigt varmt ute, nästan för varmt. Det som tidigare var lite för fuktigt, riskerar istället att bli för torrt. Han tar upp telefonen, nu är det dags att jobba igen.
