Han är bibliotekarien som efter 40 år var färdig med Göteborg och flyttade till Hjo som pensionär. Nu bloggar Hans Pettersson om livet vid Vätterkanten. En tillvaro med mindre hängmatta och mer slit än vad han hade tänkt sig.
Om att sticka ut huvud och överkropp ur fönstret på andra våning, vrida sig ett halvt varv och se sjön. Åtminstone innan lövsprickningen har kommit igång.
Om vintern då man bara måste stå ut.
Eller om att äta grynkorv, den skaraborgska specialiteten som är så god att den ”… borde vara förbjuden för utsocknes”. Det är om sådant Hans Pettersson skriver. Med värme, humor och ofta ett utifrånperspektiv.
– Blogga bestämde jag mig för att jag skulle göra när vi flyttade hit. Det hade jag aldrig gjort tidigare. Jag tänkte att jag var tvungen att ha något att göra. Eftersom jag aldrig hade bott i hus, visste jag inte hur mycket det var att göra.
Mest bagateller
Han lutar sig fram över köksbordet och pekar ut mot avenbokshäcken mot gatan. Nu står den där, en halvmeter hög, men det krävde sina spadtag. Och några blogginlägg.
– Jag skriver om bagateller mest, det är ingen större mening med det jag skriver.
Han dröjer lite vid orden.
– Jag tror att det är lättare för mig att skriva om jag kallar det bagateller.
För visst har han skrivit annat också. I bagaget har Hans Pettersson några publicerade noveller.
– Det har nästan känts som ett tvång att skriva. Men inte bloggandet. Där har jag hittat hem, även om jag inte har något att skriva om. Det går bra ändå.
Labradoren Hjo-Hjos ivriga svans sveper runt och trummar mot de gråblå köksluckorna. Hallongrottan var tydligen god. Den stora svarta hunden kastar sig upp mot husse för att se om det finns fler.
Att skaffa hund var en självklarhet när Hans och hans fru Marita sålde lägenheten i Annedal i Göteborg för det gula 1920-talshuset i Hjo.
– Vi hade inte velat ha hund i Göteborg. Det är fantastiskt att vara hundägare i Hjo med omgivningarna här.
När andra flyttar från landsorten till storstaden, gjorde Hans och Marita tvärt om. Samma sak med lägenhet och hus. När de båda gick i pension 2013 skaffade de sig villa och trädgård. Och mer jobb.
– Det vi visste om Hjo var att det låg vid Vättern och att det var en liten trevlig och vacker trästad.
Från Skövde
Eftersom Maritas föräldrahem finns i Skövde, hade paret ofta tagit turer till Hjo på somrarna.
– Som turist ser man Vättern och hamnen, men som nyinflyttad, icke Hjobo, kommer man längre. Då ser man Hjoån. Det tror jag inte turisten gör.
Hjoån är en favoritsträcka. På sommaren för den tankarna till en lummig regnskog, menar Hans, men är vacker även så här års. Hjo-Hjo kräver sina promenader. Ofta blir det tre timmar om dagen. Då hinner blogginläggen mogna och ta form.
– Det är som gjort för att fundera när man är ute med hunden.
Ekipaget söker sig också gärna till Vättern. Enligt hund och husse en märklig och fantastisk sjö, som aldrig ser likadan ut.
– Ibland är den nästan som ett hav, med stora vågor som slår upp. Ibland ligger den helt blank. Jag undrar om Hjobor ser den på samma sätt?
Blev chockade
Trots att han är inne på sitt tredje år i småstaden har Hans inte lärt känna några Hjobor. Han pratar ofta med andra hundägare på sina promenader, mestadels inflyttade. Och med en granne.
– Vi får ju inte mer vänner, det är inte så lätt, men det är vi inte ute efter. Så är nog småstaden. Men jag klagar inte.
Hans kopplar det också till att varken han eller Marita jobbar längre. Då finns inte den naturliga kontaktytan med Hjobor.
De gamla vännerna från Göteborg och döttrarna kommer och hälsar på. De som först inte kunde begripa vad Hans och Marita skulle till Hjo och göra.
– Ingen tyckte att det var någon bra idé. Jag tror döttrarna blev chockade.
Hans skrattar och berättar att omgivningen trodde att de skulle längta tillbaka till Göteborg och att det då skulle vara omöjligt att flytta tillbaka med rådande bostadssituation.
– Men det kändes som om vi var färdiga med Göteborg.
Och den känslan finns kvar. De har inte ångrat sig.
– Nej, inte en sekund.
Fakta
Namn: Hans Pettersson
Familj: Hustru Marita, en Göteborgsdotter, en Stockholmsdotter och labradoren Hjo-Hjo.
Bor: i gult 1920-talshus i Hjo.
Yrke: Pensionerad bibliotekarie, som bloggar om livet i Hjo med en avflyttad göteborgares ögon.
Lyssnar gärna på: ”De gamla gudarna: Bob Dylan är ju fortfarande aktiv. Tidigare Lundell, men vi har gjort slut. Håkan, naturligtvis, Håkan Hellström… Leonard Cohen… Stones…”
Om Hjobor: ”De hejar, antingen man känner dem eller ej. Jag tycker det är trevligt och det hände aldrig i Göteborg”.
Saxat från bloggen Tredje året i Hjo:
”Att gå i pension och lämna Göteborg efter nästan 40 år, flytta till Hjo, trästaden vid Vätterns strand och se vad som händer. Ja, det är ungefär vad bloggen kommer att handla om. Bagateller mest, vardagliga vedermödor som kan tänkas uppstå i ett hus från 20-talet. Ett och annat boktips kan säkert inte undvikas. Och rätt mycket hund…”
