Nu pågår arbetet som bäst med att få klart Lidköpings stadsnära lantgård till invigningen i maj.
– Det finns ett enorm intresse! säger Kerstin Broberg, en av eldsjälarna.
Spik för spik, djur för djur och gruslass för gruslass tar drömmen form. Fem faluröda pallkragar ska bli tio. Och för bara en vecka sedan anlände den högdräktiga jerseykon Lina. Minigrisarna Måns, Moa och Märta bökar runt och grymtar nyfiket när besökare närmar sig boxen. Katten Jansson stryker sig keligt runt benen.
– De flesta djuren har namn efter sagofigurer, säger Kerstin Broberg.
Även om mycket redan är färdigt återstår en hel del innan det är dags för den officiella invigningen den 8 mars.
– Men alla är välkomna hit och se när vi bygger upp och jobbar, säger Kerstin Broberg.
Den stadsnära lantgården är en gammal dröm för initiativtagaren Sandra Andersson. När arrendatorn till den kommunägda Brädegården i Råda sade upp sitt kontrakt föll bitarna på plats. Sedan maj 2015 har förberedelserna pågått.
Gårdens tre ben
Lidköpings stadsnära lantgård står på tre ben. Ett är besöksverksamheten. Lidköpings kommun bidrar ekonomiskt, mot att lantgården håller öppet för besökare fem timmar per dag, året om.
– Fördelen är att det ligger så nära stan. Det är gång- och cykelavstånd och det finns en busshållplats precis bredvid, säger Kerstin Broberg.
Även om gården inte har öppnat ”på riktigt” har många lidköpingsbor redan tagit sig en tur för att titta.
– Den största gruppen är småbarnsföräldrar med barn. De är nog glada över att de slipper skaffa egna husdjur, säger Kerstin.
– Som besökare får man gå in i ladugården och om vi har tid får barn gå in till kaninerna och klappa dem.
Socialt företag
Ben nummer två är det sociala åtagandet. Förutom fast anställd personal finns också plats för människor som är sysselsatta i åtgärder. Totalt samarbetar 15 personer på gården.
– Vi vill att människor i olika skeden av livet ska kunna vara här. Många mår bra av att vara ute, sköta djur och vistas i naturen.
Det är just det sociala engagemanget som var grunden till den stadsnära lantgården, som drivs som en ekonomisk förening.
– Alla vi som jobbar här har samma värderingar: att alla är lika värda och att alla ska känna sig hemma här. Det ska vara en trygg miljö, säger Kerstin Broberg.
Dagarna börjar med att djuren får sitt, men sedan kan det variera: stängsel som ska upp, ett ladugårdsgolv som ska gjutas eller städning av huset.
Plats för kurser
Det tredje och sista benet är kurs -och lektionsverksamhet. Lantgården samarbetar gärna med både föreningar och studieförbund.
– Vi har ju som ett dukat bord här med alla våra djur, säger Kerstin Broberg.
Utöver de tre benen finns tusen planer och drömmar. Minst.
I pallkragarna ska det bli hallon, rabarber, sparris, vitlök, sallad, morötter, rödbetor och bönor. Allt odlat giftfritt och utan konstgödsel.
– Dels ska vi själva äta det vi odlar, sedan ska vi eventuellt sälja eller förädla och sälja. Vi ska jobba mycket i köket.
Om tid och pengar räcker är tanken att man också ska ha ett eget kafé på gården.
– Då kan vi ha salladen på smörgåsarna!
Odling av spannmål
Kerstin skrattar och konstaterar att hon skulle kunna sitta en hel dag och prata framtidsplaner. Gården omfattar 16 hektar. Det är hagar, betesmark och åkrar.
I uppgörelsen med Lidköpings kommun ingår att man har viss odling. I år kan det bli havre, solrosor, lin och oljeväxter.
– Vi har en traktor och en liten skördetröska. När vi började hade vi ingenting. Det tar tid att bygga upp. Vi har tiggt oss till en del och många företag har också sponsrat oss.
Ute i ladugården gal en faverolletupp. Med det ökade ljuset har hönsen precis kommit igång och värpa. Tackan Dagny tittar upp ur boxen där hon bor tillsammans med lammet Ida.
– Många barn i dag har inte längre någon närhet till djur. Jag tror att det är jätteviktigt det här att bara få känna på en päls, att sätta händerna i baggens ull och känna hur fet man blir på huden och veta att det här gör man handkräm av. Det är en stor upplevelse!
